Under oktober månad har Kommunala museers samarbetsråd  och Länsmuseernas samarbetsråd haft sina höstmöten. Här finns referat från de båda mötena.

Kommunala museers höstmöte den 20-21 oktober
Höstmötet hölls i Stockholm på temat ”Att angå”.
På medlemsmötet diskuterades bland annat vad som är angelägna frågor just för de kommunala museerna - där museernas roll i kommunens utveckling var en fråga som många tycker är viktig för framtiden.
För att fördjupa tankarna kring hur vi angår en bredare publik hölls en väldigt uppskattad work-shop under ledning av Eva Hansen och Emily Johnsson som arbetar med ett projekt på Malmö Museer kallat  Dialogrum: Fortbildning i dialog med Malmöbor.

På torsdagen berättade Eva Hansen  om Malmö Museers nya målsättning och vision att vara ett angeläget museum för alla, oavsett deras bakgrund och behov.

Emily Johnsson berättade om de övergripande förhållningssätt som utforskas i Dialogrum.

På fredagen fördjupade Emily Johnsson  inblicken fortbildningen Dialogrum och alla dess stadier. Eva Hansen reflekterade kring processen samt hur den kan hjälpa museet att nå sin vision.

Båda passen innehöll praktiska reflektionsövningar och  diskussioner.

Eva Hansen är strategisk chef vid Malmö Museer och projektledare för Dialogrum.
Emily Johnsson
är fristående utvecklingskonsult och processledare för Dialogrum. Emily har skräddarsytt Dialogrumsfortbildningen.

Länsmuseernas höstmöte den 26-27 oktober
Temat för länsmuseernas samarbetsråd i Örebro var ”Kulturarv i förändring” och fokus låg på frågor kring relationerna mellan kulturarvsbruk, identitet, nationalism och främlingsfientlighet.

Seminarierna inleddes med journalisten och utredaren m.m. Edna Eriksson som talade om faran med att innesluta såväl individer som grupper i fastlåsta identiteter. Det är, menade Eriksson, en falsk föreställning att människor har eller bär på en specifik kulturell identitet som är fotat i till exempel nation eller etnicitet. Tvärtom, människan i en globaliserad värld bär på en uppsättning av kulturella identiteter som dessutom är föränderliga och ständigt omskapas. Inte minst problematiskt är det att försöka nagla fast en kulturell identitet eller kulturella egenskaper till ett givet geografiskt område. Kultur är inget man har, avslutade Edna Eriksson sitt inlägg, utan kultur är något som sker, något människor gör och detta görande kan inte på något enkelt sätt kopplas till vare sig plats, nationalitet, kön eller etnicitet.

Att museernas historia i mångt och mycket är just en historia om hur man länkat samman förställningar om plats och identitet var temat för Fredrik Svanbergs inlägg. Svanberg, som är arkeolog och forskningschef på Historiska museet, betonade att museerna inte passivt avspeglar historia och kulturarv utan tvärtom är aktiva kulturarvsproducenter. Under en lång tid har platsen – nationen, regionen etc. – varit den självklara utgångspunkten för denna produktion. Museernas kulturarvsproduktion har skapat ett ”vi” och dragit gränser kring vilka som ingår i detta ”vi” och samtidigt också talat om vilka som inte hör hit. Svanberg talade om den identitetspolitiska fällan, det vill säga ett kulturarv som glider över i kulturdeterminism där människor och grupper naglas fast vid en gång för alla fasta och orubbliga kulturella egenskaper. Inte minst i en rörlig och globaliserad värld riskerar detta att få diskriminerande och utestängande effekter. Svanberg påpekade också att främlingsfientlighet så gott som alltid tar utgångspunkt i och kontrasteras mot den egna självbilden. Liksom Edna Eriksson varnade Svanberg för fastlåsta identiteter och en tro på stabila och oföränderliga kulturarv; kulturarv är inte något man har eller kan göra anspråk på att äga, utan kulturarv är något som sker, något man gör avslutade Fredrik Svanberg.

Vad händer när föreställningar om slutna och låsta identiteter blir byggstenar i en politisk ideologi? Vad händer när idéer om kulturell renhet blir till en grundläggande samhällssyn och världsbild? Alexander Bengtsson, Stiftelsen Expo, talade om hur främlingsfientliga och rasistiska föreställningar baseras på idén om en enhetlig nationell kultur och föreställningar om ett homogent nationellt kulturarv är en viktig del i denna retorik. Ett sätt för museerna att motverka denna typ av kulturarvsbruk är, menade Alexander Bengtsson, att ta berättandet på allvar och skapa berättelser som problematiserar och motverkar idéer om det enhetliga och homogena.

Avslutningsvis talade Bernt Clavier från Malmö högskola om kulturarvens politiska funktioner. I den moderna nationalstaten har kulturarv använts som ett historiskt argument i skapandet av folket, såväl utåt mot andra nationer som inåt gentemot den egna befolkningen. Kulturarvets politiska roll har bland annat varit att förklara ”vilka folket är”, menade Clavier.  I detta ligger också en fostrande roll – kulturarv har inte bara producerat svenskhet utan också fostrat svenska medborgare. Bernt Clavier menade att det folkbegrepp som sedan länge uppfattats som föråldrat åter höll på att leta sig in i den politiska retoriken och att kulturarv kommit att dras in i argumentationen. Därför, avslutade Clavier, är det synnerligen viktigt att museerna tar ansvar för sina berättelser och inser att det man gör och berättar har betydelse.

/Från Länsmuseernas möte rapporterade Mikael Eivergård, länsmuseichef Örebro.