Somaliska Torget

Här beskriver Elisabeth Brenning och Hans Öjmyr Somaliska Torget - ett angeläget projekt på Stockholms stadsmuseum:

Somaliska Torget är ett av museisveriges mest nyskapande projekt som syftar till att vända upp och ned på föreställningen om vad ett museum kan användas till och vilka som har inflytande över verksamheten. I all korthet innebär det att museets barnverksamhet Torget under ett år har omvandlats till ett somaliskt torg och utvecklat en verksamhet som särskilt vänder sig till somaliesvenska barn och familjer.

Somaliska barn (och vuxna) får sällan sitt ursprung beskrivet på ett positivt sätt i det svenska samhället. I media beskrivs Somalia som ett land där piratskepp patrullerar kusterna, flickor omskärs, krig ständigt pågår och där terrorism utvecklas. Det mediala fokuset på det negativa leder till en stigmatisering av somalierna som grupp. De uppfattas lätt som representanter för händelser, företeelser och traditioner som många starkt tar avstånd från.

Den verklighet som drabbar många somalier i Sverige och Stockholm är tuff, inte minst för barnen. I projektet Somaliska Torget har Stockholms stadsmuseum i samarbete med somaliesvenskar velat lyfta fram positiva värden i den somaliska kulturen och se den som ett viktigt inslag i det mångkulturella Stockholm. Projektet har haft som mål att stärka somaliska barns kulturella identitet och att de upplever Stockholm som en stad där alla har samma möjligheter. Ett viktigt delmål är att ge ickesomalier en bild av somaliskt vardagsliv som bryter mot fördomar och utstötning.

Vi får ibland frågan varför museet har valt att satsa enbart på somalier. Svaret är lika enkelt som svårt: för att vara ett angeläget museum för dagens stockholmare måste vi börja i någon ända. Vi valde somaliesvenskar. Nästa gång kanske vi väljer stockholmare med rötter i Latinamerika eller Finland.

Ett angeläget museum
Stockholms stadsmuseum vänder sig självklart till alla stockholmare, men besöksstatistiken säger annorlunda. Det finns både över- och underrepresenterade grupper och bland de senare finns stockholmare födda utanför Sverige eller Europa. Om museet ska ha legitimitet i nutid och framtid måste det bli angeläget för fler.

Många SFI-grupper kommer till Stadsmuseet. Flertalet ser Torgets lekmiljö och uttrycker sin glädje över den. Vi har många gånger frågat oss varför dessa besökare inte kommer tillbaka till museet och Torget, själva eller tillsammans med sina barn. Det finns inget enkelt svar på frågan, men genom vår kontakt med en somalisk förening och dess talesperson Alma Adan, kunde vi fråga varför de SFI-elever som sett så glada ut när de såg barnens lek på Torget ändå sällan kom tillbaka. Adan kunde bara svara för den somaliska gruppen, men menade att museet inte var tillräckligt angeläget – ”Det handlar inte om dem. Det är ett museum för svennar.”

Tidigare erfarenheter av interkultur för barn
Tidigare försök med berättarstunder på olika språk i barnverksamheten var ett embryo. Spanska, urdu, hindi, arabiska och franska turades om med svenska på lördagarna.

Informationen hade svårt att nå ut, trots samarbete med biblioteken, och ofta berättades det bara på svenska eller franska eftersom annan publik saknades. Att marknadsföra till flera olika språkgrupper var tungrott. Det förde dock det goda med sig att besökarna mötte museipedagoger/sagoberättare som behärskade andra språk och färdigheter än de vanliga på Stadsmuseet.

Ur dessa erfarenheter väcktes tankar på ett fördjupat arbete med inriktning mot mångkultur .

Vad skulle hända om vi koncentrerade ansträngningarna till en grupp i taget? Och kanske tog ett litet större grepp?

Vi diskuterade med Alma Adan och andra möjligheten att locka somaliska familjer till museet genom barnen. Det skulle skapa möjlighet till möten mellan somaliska familjer och andra besökare på Torget.

Somaliska barn i Sverige kunde få kontakt med sin egen kultur och kanske ge dem en känsla av högre status i förhållande till tidigare. Målet var även att ge ickesomaliska barn och familjer en något större kunskap om somaliskt vardagsliv. Genom att arbeta medvetet med en etnisk grupp i Stockholm hoppades vi kunna göra museet till en angelägen plats, en plats att återkomma till och känna sig hemma i även efter projektets avslutande. Även andra delar av museet och av staden kunde bli intressanta att utforska. Museet skulle därmed leva upp till en del av det viktiga uppdraget att nå fler besökare i Stockholm.

Förutsättningarna för Somaliska Torget
I samarbete med Alma Adan och andra svensksomalier gjorde vi om museets lekrum Torget. till ett somaliskt torg med föremål, fiskar, frukter och djur som förekommer i Somalia.

Till detta projekt fick vi pengar från Kulturrådet och har haft möjlighet att anställa svensksomaliska pedagoger som har arbetat på Torget.

Under förberedelseperioden startade vi ett samarbete med föreningen Livstycket i Tensta som arbetar med svenskundervisning kopplat till textilt arbete. Somaliska kvinnor på Livstycket tillsammans med Alma Adan och Elisabeth Brenning ritade, tryckte och sydde fiskar och frukter.

Pedagoger rekryterades genom kontakt med lärarutbildningar, med stadsdelsförvaltningen i Tensta, som hade förskolepersonal som var intresserad, och genom somaliska föreningar.

Somaliska Torget har marknadsförts av våra somaliska samarbetspartners i somalisk TV och genom affischering lokalt i kontor för pengaöverföringar till hemlandet, i somaliska butiker och på andra platser dit museet sällan eller aldrig når med sin information. Vi har på många sätt fått använda oss av nya arbetsmetoder och gjort bra erfarenheter. Samtidigt har vi lämnat över en del av makten över museet till en grupp utanför.

Genomförande och pågående utvärdering
Somaliska Torget invigdes 19 september 2011. Förändringen har väckt positivt intresse hos såväl den somaliska gruppen som andra besökare. Öppningshelgen och några helger därefter fick museet besök av betydligt fler somaliska familjer än tidigare. Dessutom märktes att förskolegrupper med ett stort antal somaliska barn kom i mycket större utsträckning.

Dock minskade antalet somaliska familjer som besökte museet på helger. Förskolegrupperna har däremot fortsatt att komma, delvis för att vi nu har utökat Somaliska Torgets öppettider . När vi kunde konstatera att den vikande besökstrenden höll i sig har vi nu utökat verksamheten med dels somaliska musikföreställningar för att locka fler i familjerna, dels tagit initiativ till intervjuer med somaliska besökare om hur de ser på museet, orsaker till att man besöker eller inte besöker oss.  På Torget har också gjorts två publikundersökningar riktade till vuxna besökare- en före Somaliska Torget och en några månader efter. Vi har bl a. frågat besökare om hemort och födelseland och kan se att besökare med födelseland Afrika ökat från 0 till 8 personer efter förändringen. Eftersom många förskolor besöker Torget hade vi fått en bättre statistik om även barnen räknats. Vi har också som ett led i arbetet besökt föräldramöten på förskolor för att locka barnens föräldrar hit på helger. Utan att riktigt kunna bekräfta det berättas det för oss att museet har väckt intresse i förorter som Rinkeby, Tensta och Rågsved. Man har uppfattat att vi med viss envishet håller på med något som har med somalier att göra och våra samarbetspartners har fått frågan om Stadsmuseet: Är det något religiöst?

Vad har projektet lett till?
Den stora vinsten med projektet Somaliska Torget är att vi faktiskt har nått fler somaliesvenska barn. Vi har mött stolta barn, ungdomar och vuxna med somalisk bakgrund som känner att de faktiskt är angelägna för museet och att museet är angeläget för dem.

Utöver detta har mötena med våra somaliska samarbetspartners lett till ett ständigt växande nätverk av kontakter med fler somalier, med organisationer och enskilda personer med rötter i andra delar av Afrikas horn och även övriga Afrika.

Det har varit en fördel att koncentrera arbetet till en etnisk grupp. Nätverksbyggandet blir effektivare och pedagogiskt är det en fördel att bygga en miljö som koncentrerar sig på en miljö för att ge barn en möjlighet att förstå den. Intentionen att lämna över ansvaret till utomstående förenklas när man inte försöker samarbeta med alla föreningar på en gång.

Men att enbart arbeta med en etnisk grupp innebär också nackdelar. Gruppen kan känna sig utpekad utifrån en etnisk eller nationell tillhörighet och det antyder en ”äldre” syn på mångkultur, snarare än interkultur. Andra etniska grupper, liksom svenskar, kan och har ifrågasatt valet av just somalier. Museet har också mottagit några klagomål och upprörda protester av mer främlingsfientlig karaktär. Som helhet har dock reaktionen varit mycket positiv från ickesomalier. Man har förstått våra intentioner och uppskattat att få höra somaliska sagor, möjligheten att ställa frågor till våra pedagoger och den färgrika miljön.

När man ger sig in i ett nytt projekt som har ett tydligt uppdrag att verka för integration är det omöjligt att undkomma kritik. Detta kan i sin tur innebära att oron för att göra ”fel” tar överhanden och projektet blir en halvmesyr eller inte ens förverkligat.  Just i fallet med Somaliska Torget på Stockholms stadsmuseum kom de förlösande orden från en grupp engelska arkivpedagoger, som arbetar med att hjälpa ungdomar med rötter i Västindien och Pakistan att hitta spåren av sina förfäder. De sa: ”Gör någonting. Pröva! Du vet inte i förväg om det blir lyckat eller om du är på fel spår men prövar du inte så får du inte veta…”

/Elisabeth Brenning, antikvarie, Stockholms stadsmuseum

Hans Öjmyr, chef, Publika enheten, Stockholms stadsmuseum

www.stadsmuseum.stockholm.se