På museernas vårmöte 2012 lanserade vi Sprängskiss, en plattform med syfte att ge perspektiv på museer och kulturarv. Som första delprojekt delade vi ut en papperstidning med samma namn. “Gammelmedia”, sa någon på mötet. Handgriplig och fördjupad läsning om sektorn, tycker vi. Visst, det finns en mångfald av forum där museilandskapet diskuteras – sociala medier i alla dess former, subversiva fikarumsdiskussioner, vårmöten osv – men vi saknar en mer djupgående och gärna motstridig dialog. Detta är vårt bidrag till det samtalet. Centralt för Sprängskiss är alltså det skrivna ordet – texten.

När vi för flera år sedan möttes på en utbildning i museistudier hade båda svårt att förstå varför museer inte var mer samhällstillvända. I dag, några år visare och med mer arbetslivserfarenhet bakom oss, tror vi svaret delvis går att utläsa i museets inre mekanik. Det finns ett inneboende spänningsfält mellan museets kärnverksamheter – att samla, vårda och visa. Museiarbete präglas alltså av en rad interna förhandlingar. För att få till stånd en mer mångfacetterad och konstruktiv diskussion tror vi därför att museets alla delar behöver monteras isär och granskas.

Dessutom behövs en annan typ av samtal som bättre rustar sektorn att möta de omfattande samhällsförändringar som pågår idag. Det räcker inte att konstatera att vi lever i en annan tid; museer måste hitta andra sätt att möta omvärlden. Men då behöver fler röster – inifrån och utifrån – höras.

I dag utgör forskning om museer, och kanske framför allt kulturarv, ett växande och högaktuellt fält. Inte bara etnologer, utan även idéhistoriker, kulturgeografer och ekonomhistoriker för att bara nämna några, intresserar sig för området. Men vilka möjligheter finns för museiprofessionella att implementera denna kunskap i sin praktik? Var möts universitet och museer för utbyten av erfarenheter? I vilken grad kan museer presentera dagsaktuell forskning, snarare än att själva vara föremål för efterhandsstudier? Forskning och praktik befinner sig alltför långt ifrån varandra menar vi.

I Sprängskiss nr1 medverkar sju artikelförfattare med bidrag som alla uppmanar till eftertanke – kulturpolitiskt och representationskritiskt men också utifrån begrepp som autenticitet, närvaro och materialitet.  Författarna uppmanar oss att våga vara mer motstridiga, möta konflikter och stå upp för våra praktiker. Vi vill uppmana dig att läsa, fundera och reflektera. Hör gärna av dig till oss med dina tankar. Sprängskiss nr1 är en papperstidning men den går också att läsa på vår hemsida. Fortsättning följer.

elinochbrittagul/Britta & Elin

Britta Söderqvist, för närvarande intendent på Sjöfartsmuseet Akvariet och Elin Nystrand von Unge, just nu doktorand i etnologi vid Stockholms universitet.

 

www.sprangskiss.se
info@sprangskiss.se