Sveriges Museers inspel till regeringens forskningspolitik

Sveriges Museer bjöds in att komma med synpunkter på regeringens framtida forskningspolitik. Synpunkterna har ställts samman av Cecilia Bygdell på Upplandsmuseet och Lizette Gradén på Kulturen i Lund, båda verksamma inom nätverket Forskning vid museer, FOMU. Sveriges Museers styrelse har ställt sig bakom svaret som nu skickats in till Utbildningsdepartementet.

I promemorian koncentrerar vi synpunkterna kring tre påståenden med konsekvenser för innehållet i en framtida forskningspolitik.

1.            Villkor
för forskning berör även museer

2.            Humanistisk
och samhällsvetenskaplig forskning är viktig för att främja
samhällsutvecklingen

3.            Museer
är viktiga aktörer för samverkan och samhällspåverkan

Många museer bedriver forskning, så även i
Sverige. Med forskning avses här systematiskt, kunskapsproducerande och
undersökande verksamhet som leds och bedrivs av forskarutbildad personal i
samarbete med kollegerna vid museet, andra museer eller i samverkan med
forskare vid universitet och högskolor. Forskningen ska ha ett tydligt
beskrivet bidrag till ett väl definierat forskningsfält, en tydligt beskriven
vetenskaplig metod för projektets genomförande, samt idé om genomförbar
samverkan med andra forskningsinstitutioner. Forskningsresultat presenteras i
refereegranskade såväl som i populärvetenskapliga publikationer, i
utställningar och annan publik verksamhet. Museernas forskande personal arbetar
oftast i nätverk med kolleger vid andra museer och vid universitet, också
internationellt.

För att bidra till forsknings- och
kunskapsuppbyggnad behöver museerna, också i Sverige, arbeta aktivt och
långsiktigt med forskningsfrågor, finansiering av forskning, och en
kontinuerlig kunskapsuppbyggnad för att behålla sin relevans i samhället. Flera
av Sveriges museer, både centralmuseer och museer med privata eller andra
huvudmän, har redan forskningsprogram som vägleder den egna personalen och
samverkande universitet och högskolor.

Många av Sveriges museer har alltså disputerad
personal som bedriver egen forskning, är godkända forskningsmedelsförvaltare i
systemet Prisma och publicerar forskningsresultat i de publikationsvägar som
forskningssamhället tillhandahåller. Den forskning som sker på museer är mycket
diversifierad och ofta tvärvetenskaplig. Den bidrar både till utveckling av
museernas verksamheter, museerna som institutioner och av forskarsamhället i
vidare mening aldrig mer

1)  Villkor
för forskning berör även museer

Museernas roll som forskande institutioner har
fått förnyad kraft genom den nya museilagen (SFS 2017:563). I den betonas att
”ett museum ska bidra till forskning och annan kunskapsuppbyggnad, bland annat
genom att ha hög kompetens inom sitt ämnesområde.” Museernas
forskningsverksamhet är central för att stärka museiprofessionen inom sina
respektive områden och kanske särskilt områdena kulturmiljö och kulturarv, där
kompetensutveckling och forskning inom de områden som stipuleras i museernas
respektive uppdrag är viktiga att säkra.

Frågorna om forskningens villkor och utveckling är
därmed inte enbart knuten till villkor vid landets universitet och högskolor.

Genomlysningar som gjorts av statliga myndigheter
visar att det finns fler aktörer som gör viktiga bidrag till forskarsamhället
och som därmed behöver få ta del av de strategiska statliga satsningarna som
görs på FoU och den infrastruktur som skapas.

Vi delar regeringens tidigare konstaterande att
öppen tillgång till forskningsresultat och annan forskningsinfrastruktur är
viktigt för aktörer utanför lärosätena. Digitalisering av forskningsdata och
forskningsresultat i många fall förknippade med en anställning vid ett
universitet. Detta har ställt museerna utanför delar av det kunskapsutbyte som
sker i forskningssamhället. Disputerad personal vid museerna som har projekt,
undervisning eller andra uppdrag vid universiteten har tillgång till dessa
kanaler medan forskarutbildad personal vid museerna som saknar den direkta
kopplingen saknar tillgång till aktuell forskning. Ibland handlar det till och
med om att forskare vid museerna inte kommer åt sina egna publicerade artiklar,
om publicering sker via peer-granskade journals eller databaser tillgängliga
endast via universitet, eller databaser.

Både disputerad och icke-disputerad personal har
behov av att få ta del av svensk och internationell forskning för att kunna
bidra till forskning och folkbildning. Inte minst är detta viktigt med tanke på
att museilagen anger att museer ska ha ”kompetens att följa relevant forskning,
tillämpa olika teoretiska perspektiv och tolkningsmodeller på verksamheten
generellt…”.

För att kunna fullfölja skrivningen i museilagen
behöver museer tillgång till både svensk och internationell forskning.

Ökade anslag till forskning är viktiga aspekter
för den forskning som sker vid museer. Museer behöver även fortsättningsvis
kunna söka forskningsmedel i öppna och riktade utlysningar. Kvalitet ska avgöra
vilken forskning som får ekonomiska medel. Det ska inte vara avhängig
institutionstillhörighet.

Vi ser därför att ökade direktanslag till
forskning vid universitet och högskolor försvårar för andra forskningsaktörer
att bedriva forskning. Vi ser även att Riksantikvarieämbetets utlysningar av
FoU medel bör innefatta samtliga museer med forskningsaktivitet, och inte vara
begränsade till centralmuseerna, som med två undantag är belägna i Stockholm.

2)   Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning
och utbildning är viktig för att främja samhällsutvecklingen

Samhällsvetenskap och humaniora är viktiga
vetenskaper för att möta de samhällsutmaningar som Sverige står inför. En
framtida forskningspolitik behöver tydligare visa på samhällsrelevansen i denna
forskning.

Museers verksamhet har relevans för de globala
målen (så som exempelvis 4.7, 10.2,11.4 och 16.10). Museer är platser för
livslångt lärande, och med modern forskning i ryggen diskuteras frågor som
demokrati, medborgarskap, inkluderande kulturarv och bevarande av biologisk
mångfald. Museer har här en nyckelroll för ett levande offentligt samtal om
samhällets framtida utveckling. De ger historiska perspektiv, utrymme för
reflektion, informerar och inspirerar.

3)   Museer är viktiga aktörer för samverkan och samhällspåverkan

Museer är viktiga aktörer för ambitionen om
forskningens ökade dialog med andra samhällsaktörer och med civilsamhället.
Utöver att bedriva egen forskning, samarbetar museisektorn med forskare vid
universitet och högskolor i kunskapsproduktion och förmedling. Utställningar,
föredrag och kunskapsuppbyggnad vid museer sker ofta i samarbete med forskare
vid universitet och högskolor.

Museer har mycket goda rutiner och förutsättningar
för att kommunicera med civilsamhället, och är en given samarbetspartner för
universiteten tredje uppgift och för forskare som vill föra en dialog kring
sina forskningsresultat med en intresserad allmänhet. Få andra samhällsaktörer
kan uppvisa en så bred och väletablerad tradition av samtal mellan forskare,
andra aktörer och allmänhet. I utställningar, pedagogisk verksamhet för skolor,
föredrag och fortbildningar bidrar museer till ett livslångt lärande hos
befolkningen i alla åldrar.

Den samverkan som finns mellan museer och
lärosäten är idag till stor del beroende av personliga nätverk mellan
individer.

Vi anser att det är angeläget att skapa formella
strukturer för att stärka samverkan mellan forskande verksamheter för att värna
armlängds avstånd och säkerställa utrymme för kunskap formad över tid och för
reflektion i ett samhälle i kraftig förändring. Personliga nätverk behöver
ersättas med strukturerade former för ömsesidigt kunskapsutbyte och erkännande
av meritokrati. Därför behövs resurser och stöd tillföras också från statligt
håll, inte enbart från privata aktörer, eldsjälar och stiftelser.