Jag lämnade Västerås och Sveriges Museers vårmöte klokare än vad jag var när jag kom. Jag hoppas att ni också kände att dagarna gav er kunskap, kraft och kontakter som gör museilivet än bättre.

Det är bitterljuvt att lämna ett vårmöte. Den största känslan är saknad. Det är ju så kul att ses och få prata museer med folk som inte tröttnar! Men det är också en känsla av lättnad över att det har gått bra.

Att hålla ett vårmöte är en stor och ansvarstyngd affär. Det är snudd på pretentiöst att ta allas tid i tre dagar, det bara måste bli bra och nyckeln till det är delaktighet. Först och främst med arrangörerna. I Västerås var det Västerås museer och Västmanlands läns museum. Tack för att ni gav av er tid, er kompetens och ert engagemang!

Men lika viktiga är alla fantastiska och generösa seminariearrangörer och deltagare som delar med sig av erfarenheter, kunnande och idéer. Under vårmötets dag 2 gick jag runt på alla tre temaspåren och möttes av fokuserade och koncentrerade människor som fördjupade sin kunskap i museifältet. Tack till er som arrangerade och till er som deltog med initierade och fördjupande frågor.

I rollen som ordförande var detta mitt tredje vårmöte. Från det första som vi körde digitalt från Visby tog jag främst med mig Jan Eliassons ord om de två mandaten; hur museer sedan länge har samhällets mandat att samla, vårda och visa men att vi också är i färd att erövra ett andra mandat, som katalysatorer och arenor för möten och för svåra och utmanande samtal. Den bilden har hjälpt mig mycket.

Från förra årets vårmöte i Halmstad tog jag framför allt med mig Kimberly Nicholas erfarenheter från hur en museiutställning om hållbarhet hade lyckats klä faktastinn och benhård forskning i känslor som gav henne kraft att agera. Att erbjuda publiken att uppleva våra museer tillsammans med andra och inspireras till att orka vilja skapa förändring är stort.

Från Västerås är det Jonna Bornemark som borrat sig fast. Att döma av vad som sas på de tre spåren under dag 2 så delar jag den upplevelsen med många. I princip alla programpunkter under dag 2 innehöll hänvisningar till Jonnas föredrag. Det hon sa på introduktionsföreläsningen är på många sätt en tankevända. Vi har allt för länge accepterat och underordnat oss andras spelregler som tvingat oss in i en värld där skenbilder och falsk mätbarhet är viktigare än riktiga resultat.

Det är en sak att landa i den slutsatsen och en annan att försöka göra något åt det. Hur kan vi skapa bedömningskriterier som gör att vi kan visa att vi faktiskt är i samhällets tjänst, som också rubriken för dagarna var? Hur visar vi att vi gör nytta för medborgarna utan att vi låter oss snärjas i excelpetimäternas garn?

Den frågan är som sagt svår att besvara. Ett första steg är att Sveriges Museers styrelse till hösten bjuder in Jonna Bornemark för ett arbete kring hur vi ska agera för att själva sätta agendan för hur vi ska utvärderas och bedömas. Finns det modeller och metoder att använda där vi sätter oss i förarsätet och återtar tolkningsföreträdet för hur våra huvudmän ska bedöma hur vi levererar nytta till samhället och till medborgarna?

Vårmötet dominerades också av beredskapsfrågor. Samtidigt som Riksantikvarieämbetet höll sin programpunkt om beredskap och kulturarv, som avslutade den första dagen, träffades det lokalhistoriska museet i Kupiansk av en rysk missil. Byggnaden demolerades och två museimedarbetare omkom. Att kulturarvet är ett prioriterat mål för den ryska angriparen är ett obestridligt faktum.

Samtidigt som vi visar stöd för Ukraina ska vi förbereda oss på det värsta också i Sverige. Det är hoppingivande att höra MSB uttrycka att ”kulturarvet är kärnan i det vi försvarar”. Sveriges Museer fortsätter att arbeta för att kulturarvet tar plats i totalförsvarets beredskapsplaner. Ett första steg är vår medverkan i RAÄ:s kulturskyddsråd men vår främsta uppgift är att hitta vägar för att öka finansieringen till kulturarvet i stort.

Sveriges Museers generalsekreterare Gunnar Ardelius uttrycker det klokt; förbundet tar strid för en offensiv kulturpolitik och prioriterar att lyfta fram digitalisering och museimagasin. Där måste staten, regionerna och kommuner investera, en ökad grundfinansiering måste komma till för att Sverige ska ha ett kulturarv värt att försvara.

Nästa år ses vi i Karlstad. Temat för den konferensen sätts som vanligt i ett samspel mellan styrelsen för Sveriges Museer och samarrangörerna lokalt.

Jag är säker på att temat kommer locka många och jag ser redan fram emot Vårmötet 2024 i Karlstad.

Niklas Cserhalmi
Ordförande Sveriges Museer

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på RIKSFÖRBUNDET SVERIGES MUSEER, orgnr. 802427-6795 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.