Häromdagen gjorde jag ett besök i våra sprillans nya föremålsmagasin dit ca 40 000 föremål och ca 600 000 arkivhandlingar och foton precis håller på att flyttas. Jag ser att magasinet kommer att bli något att vara stolt över inför andra aktörer i museibranschen En liten klick oerhört engagerade människor har gjort en ovärderlig insats och med sin unika kunskap om museets samlingar och historia räddat möjligheten för mig som alingsåsare att se tillbaka på den här platsens historia. Hade det gått endast ett par år till hade kunskapen om samlingarnas innehåll gått helt förlorad.

Jag ser dessa rader av stålhyllor fullpackade med föremål inte som en statisk förvaring av saker utan som en ständigt pågående process, en utvecklande dialog som pågår mellan samlingen och de människor den finns till för – både dem som finns representerade och dem som glömts bort. Magasinet är en kreativ plats och kräver mycket energi och mod – kanske inget man vid en första anblick skulle tillskriva ett gäng saker nördigt lagda i rigorös ordning. Men att samla och kategorisera föremål blir en i det närmaste politisk handling. Det kan på sitt subtila sätt vara mycket radikalt.

Jag frågar mig vilka synsätt som finns cementerade i just våra samlingar? Hur kan vi utmana dem? Vilka frågeställningar är relevanta för alingsåsarna? Vilka frågor ska våra samlingar svara på?

Jag tänker på den förhållandevis stora inflyttningen till Alingsås av barnfamiljer från Göteborg men också av ensamkommande barn från andra länder. Hur kan vi fånga upp och berätta deras historia i museets samlingar? Hur kan vi berätta om alingsåsarnas känslor och upplevelser i samlingarna? Berättelsen om Alströmer och potatisen präglar vår historia. Den berättelsen är viktig. Men vad täcker den över, vad finns bortom den?

Genom kunskap om vårt förflutna kan vi bättre förstå nuet och påverka hur vi vill ha vår framtid. Det museum jag ansvarar för är med och skapar normer och kanon för samtiden och framtiden. Det vi gör uppfattar många som ”sanningen”. Det förpliktigar. Vi måste våga öppna upp, ordentligt, gentemot dem vi finns till för och som borde känna sig som hemma med att använda och påverka sitt eget kulturarv.

Jag ser fram emot att ta tag i dessa frågor närmare med mina duktiga medarbetare. Det kan bli en av de mest kreativa arbetsuppgifterna framöver för oss.

PS: har du goda erfarenheter eller tankar du vill dela med dig kring detta så skulle det vara mycket roligt om du vill kontakta oss, se www.alingsaskulturhus.se

//Anna Mighetto, museichef

 

Anna Mighetto är ansvarig för Alingsås Kulturhus, i vilket Alingsås Museum ingår tillsammans med bland annat Alingsås konsthall. Hon arbetade tidigare på Världskulturmuseet i Göteborg med marknadsförings- och varumärkesfrågor.

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på RIKSFÖRBUNDET SVERIGES MUSEER, orgnr. 802427-6795 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.