Hans Öjmyr: Om genuslyx och Almedalen

För dig som inte känner mig så jobbar jag som publikchef på Stockholms stadsmuseum. När fort jag säger det brukar någon fråga ”och vad tycker du om nya Slussen då?” Då svarar jag: ”fråga inte!” och jag tänker inte heller skriva mer om Slussen i denna stafettblogg, utan jag hoppar raskt över till genus. Det är inte direkt enklare att svara på frågor om genus, men desto roligare att själv ställa dem och diskutera. Sedan ett par år tillbaka är jag ordförande i föreningen Genus i museer, ett roligt och ganska svårt uppdrag. Vi är en grupp entusiaster som på olika sätt försöker lyfta fram att genusfrågan är viktig och intressant. Vi gör inte anspråk på att vara genusorakel som är väl inlästa på den senaste forskningen, vi är snarare en länk mellan vardagen och de som kan mycket mer än vi.

En sak som jag upplever är svårt med genus är att begreppet är så belastat. Vad man (tänk på det lilla ordet, som utgår från en manlig norm) än säger så väcker det känslor. Några förknippar det med abstrakta och svåra teorier, andra tänker mest på en jämn könsfördelning medan ytterligare några har en ganska vag uppfattning om vad det kan betyda. Genus? Kön? Hur då, menar du?

Vi i Genus i museer har haft ett par seminarier under Vårmötet och det har kommit ganska många för att lyssna och diskutera. I år tar vi en liten paus och låter JÄMUS göra jobbet, men vi kommer igen i sommar. RSM ska för första gången delta under Almedalsveckan och självklart ska vi ha en programpunkt. Jag vill att Nyamko Sabuni ska ingå i vår diskussionspanel och terroriserar regeringskansliet med övertygelsen att hon ska ställa upp.

När det gäller svåra (?) saker som genus är det ju lätt att det blir lite, lite fel och kritiken som kommer kan vara nog så oväntad, skarp och obehaglig. Men spelar det någon roll? Det är väl bara att göra om och göra rätt – fast ”rätt” känns som ett väldigt tveksamt begrepp i genussammanhang. I maj 2011 ordnade JÄMUS det första stora seminariet med workshop under namnet Vi vill ha jämställda museer! Vid dagens slut höjde utställningsnestor Eva Persson rösten och sa ungefär: ”Visst kan vi följa alla regler och göra genusmedvetna val, men fy fan vilka tråkiga utställningar det kommer att bli!” Orden etsade sig fast hos mig. Genus är jätteviktigt och roligt att arbeta med, men vi måste våga reflektera över vad genus kan betyda för just mig, för oss här och nu. Och det är helt OK att sticka ut hakan ibland och kanske få på käften.

/Hans Öjmyr
Chef, Publika enheten, Stockholms stadsmuseum