Jag är nu i Rom, på konferens anordnad av RIME (Reseau International des Musées d’Ethnographie).  Konferensen heter Bortom moderniteten: Behöver etnografiska museer etnografi? Vi är på Museo Nazionale Preistorico Etnografico ”Luigi Pigorini”.  Majoriteten av deltagarna är museichefer eller intendenter från europeiska etnografiska museer. Här upplever man att Europa inte är anglofierat. Det talas franska, tyska, spanska och italienska med självklarhet, de ensidigt engelskspråkiga är en marginaliserad minoritet. Det är krävande, men kul. Världen behöver beskrivas med många olika ord för att dess komplexitet ska framträda.

Vad har man då att säga?

De allra flesta verkar överens om att Europas ekonomiska framtid ser mörk ut, att man står inför ytterligare nedskärningar i anslagen till museer. Det råder också en stark enighet om att det etnografiska arvet är problematiskt, att vi behöver tänka och göra nytt.

Moderniteten man i konferenstiteln vill komma bortom är den koloniala modernitet som genom att visa alla dem som inte förmått bli moderna byggt sin egen utvecklade, rationella identitet. Detta paradigm visas kanske tydligt i namnet hos det romerska värdmuseet: ”Nationalmuseet för förhistoria och etnografi” där utställningar om Afrika, Asien och Oceanien kommer direkt efter den förhistoriska vandringen från krita till italiensk järnålder: Ursprungsfolken visar mänskligt liv som det var innan historien tog sin början. Naturligtvis är det inte det etnograferna på Luigi Pigorini vill berätta, men sammansättningen av deras samling och basutställning speglar etnografins moderna utvecklingstänkande funktion. Kan man verkligen komma bortom det utan att totalt distribuera om sin samling? Och vad ska de museer som varit modernt etnografiska vara istället?

Från Madrids Museo de America  talar man om museet som en plats för reflektion, från Leidens etnografiska museum  kommer en liknande appell under namn av etnografisk heterotopia. Etnografin bär också möjligheter att komma undan en universaliserande blick. Etnografin ge oss möjlighet att möta alla de olika uttryck mänskligt liv tar och tagit sig globalt. Snarare än ett rent utvecklingshistoriskt eller exotiserande intresse kan vi genom etnografin få kontakt med argument och exempel för att lösa moderna problem, genom att vi lär oss av andra sätt att leva i världen. Det är i alla fall ett hopp många av oss som jobbar på någon slags etnografiska museer när.

/Klas Grinell, intendent för globala samtidsfrågor på Världskulturmuseet. Idéhistoriker. Författare till boken Islam och jag: om förnuft, tolerans och vår gemensamma framtid (Sekel förlag, 2011). www.grinell.se

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på RIKSFÖRBUNDET SVERIGES MUSEER, orgnr. 802427-6795 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.