Pulsen stiger inför kvällens galamiddag på Vasamuseet. Jag ska säga några inledande ord inför en fylld skeppshall. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir alltid lite pirrig. Många har köpt biljetter till banketten men bland gästerna finns dessutom många av de som var med när Vasa bärgades – dykare, konservatorer och de som höll i det mediala arbetet. Uppmärksamheten kring bärgningen var enorm och det var ett stort samarbete med många inblandade aktörer.
StafettbloggDetta får mig in på tankar kring sponsring, något som jag tror blir allt viktigare framöver.  Sponsring ska ge oss möjligheter att göra det lilla extra, hjälpa oss att lägga grädde på moset.  Men inte röra kärnverksamheten. Därför är det viktigt för oss att på ett tydligt sätt reglera hur vi arbetar med sponsring.  På SMM har vi tagit fram en sponsorpolicy. Jag har hört flera skräckhistorier om hur sponsorer krävt stora utrymmen för lite pengar.  Sådant vill vi inte hamna i utan istället skapa långsiktiga samarbeten där både vi och samarbetsparten får ut ett värde. Jag tror att det är viktigt att det finns transparens i ekonomin för alla inblandade. Den stora utmaningen är att väga upplevelser och synlighet i museerna mot pengar.  Men det behöver inte alltid handla om sponsorsamarbeten.  Vi har nyligen inlett ett forsknings- och utvecklingssamarbete med Sandvik som rör bevarandet av Vasa. Hon sattes ihop med 5500 bultar efter bärgningen. Dessa har nu rostat och vi har fått järnutfällningar i träet. Sandvik behöver långtidstesta sitt material och Vasa står som en provbänk i kontrollerat klimat. Samarbetet gör att vi nu kan byta ut alla bultar. Perfekt, eller hur?

 

/Robert Olsson,
Överintendent vid Statens maritima museer (SMM)där Vasamuseet, Sjöhistoriska museet och Marinmuseum ingår.  SMM är miljöcertifierade enligt ISO-14001