Ulrika Odenius: Frihet, jämlikhet och broderskap!
2017-10-25
I Sverige ser nog de flesta av oss demokratin i vårt land som självklar. Den bara finns där, som en naturlag. I själva verket är det inte så svårt att inom ramen för demokratin avskaffa densamma. Det är en mycket obehaglig tanke.
Båda mötesdagarna (Forum för kommunala museichefer 18-19 oktober) genomsyrades av en gemensam vilja av och övertygelse om att våra verksamheter måste stå upp för våra grundläggande demokratiska rättigheter, som vilar på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Första artikeln ligger inte så långt ifrån slagorden från franska revolutionen 1789. Det är över 200 år sedan, och visst har vi kommit långt i en strävan efter ett mer rättvist och jämlikt samhälle, men det finns idag krafter som vill verka i motsatt riktning.
De kommunala museerna verkar lokalt, och ser som ett av sina uppdrag att vara en aktör som arbetar för demokratin, och därmed ta en aktiv roll i samhällsdebatten. Viktigt är att den rollen fungerar i symbios med ett av våra andra tydliga uppdrag, att vara en oberoende institution som förmedlar fakta och kunskap.
All 'Bout The Money...
Museer är bra till mycket. Vi fungerar som stöd i skolans verksamhet, är en neutral och öppen arena för möten och samtal, sysselsätter personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, vårdar lokalhistoria, konst, fotografier och ser till att medborgarna får tillgång till detta. Dessutom arbetar vi med lovverksamheter, föreningsliv, folkhälsa och bidrar i största allmänhet till att den egna kommunen ska vara en attraktiv plats att leva på.
Förväntningarna på vårt deltagande i samhällsutvecklingens olika delar är höga. Och vi vill vara delaktiga, vi finns ju där för kommuninvånarnas skull. Men för att vi ska kunna uppfylla de förväntningarna måste museerna få de resurser som behövs. Brist på personal, tid och pengar är ett problem som de flesta av oss delar. Jag uppfattar att det finns en känsla av att den egna verksamheten inte få en rättvis del av kommunens samlade medel men man förväntas bidra till väldigt mycket av sådant som ligger utanför vår kärnverksamhet, samla in, vårda och tillgängliggöra. Detta kan bidra till en viss otydlighet, både för andra och oss själva, om vad som är vår viktigaste roll nu och i framtiden.
Därför avslutar jag mitt inlägg med Eric Fugelängs ord ”Vi måste själva äga frågan vart vi vill”. Vi måste också se till att engagera våra politiker i den viljan så att vi tillsammans jobbar för ett samhälle som bygger på frihet, jämlikhet och gemenskap.
Ulrika Odenius
Museichef, Fritid och Kultur
Landskrona stad