Viveka Löndahl: Ringar på vattnet

Placeringen i mitten av Östersjön har gjort Åland mottagligt för impulser från omvärlden som format samhället organiskt. Havet som förenat övärlden med omvärlden. Där sjöfarten gjort att människor ända sedan Hedenhös fått influenser från när och fjärran och kommit hem med nya intryck, saker och ”nymodigheter” från hela världen. Det är ett samhälle som lever i ständig rörelse liksom det vatten som omger det.

I samband med det nya basutställningsarbetet vid Ålands museum får vi på museibyrån chansen att grundligare fördjupa oss i frågor såsom vem är museet och för vem är det till för. Ställningen som ett åländskt ”nationalmuseum” och dess innebörd kommer att dissekeras. För vad är det för historier som ska berättas utifrån de föremål som finns i samlingarna? Traditionellt pratas det ofta om den svenska tiden, den ryska tiden och självstyrelsen. Men historien är komplex och bryggan mellan öst och väst har naturligt gett ålänningarna flerfaldiga identiteter. Idag har vi en öka inflyttning. Var femte 30-34 åring som bor på Åland idag har ett annat språk än svenska, enligt undersökningar som Ålands statistik och utredningsbyrå tog fram för 2011. Innevånare med andra språk än svenska utgörs av 3 000 personer på en befolkning bestående av 28 000. 54 olika språk pratas här och 87 ursprungsländer finns representerade bland örikets innevånare. I nuläget är inflyttningen störst från Sverige. Mångfalden ökar samtidigt som vi också kan konstatera att ålänningarna själva tillhör en språklig minoritet i Finland.

Hur går det här ihop med Nationernas Förbunds beslut där ålänningarna ska säkerställas och garanteras bevarandet av dess svenska språk, kultur och lokala traditioner?

I det här ösamhället med alla dess influenser från kors och tvärs, när och fjärran och dess flerfaldiga identiteter ligger snarare utmaningen i att fånga komplexiteten och inte gå in för de lättare generaliseringarna. Processen av utformandet av basutställningen utgår därför ifrån inkluderande. Arbetet kommer att kräva nya glasögon i form av interna diskussioner och utbyte med andra kollegor från olika institutioner i bland annat Sverige.

Idéer, tankar och influenser sprider sig som ringar på vattnet. För Ålands del - som en utpost, ett mellanland och brygga mitt i östersjön - ter sig sammarbetet mellan olika kulturarvsinstitutioner helt naturligt. Detta både lokalt och internationellt men främst på det nordiska planet. För er svenska kollegor kanske det kan vara intressant att veta att Åland i nordiska projektansökningar är att räkna som en egen part på grund av sin regionala status. Så vem vet var det är för spännande gemensamma projekt som framöver seglar upp i horisonten.

/Viveka Löndahl, landskapsantikvarie/byråchef vid museibyrån, Ålands landskapsregering