Kulturmiljöarbete i en ny tid

Riksförbundet har lämnat remissvar på utredningen Kulturmiljöarbete i en ny tid (SOU 2012:37).

Svaret som pdf>>>

Riksförbundet Sveriges museer (RSM) har till uppgift att ta tillvara och driva den svenska museisektorns gemensamma intressen. Förbundet företräder drygt 190 medlemsmuseer på nationell, regional och lokal nivå i Sverige.

Riksförbundet Sveriges museer har beretts möjlighet att yttra sig över

Kulturmiljöutredningens betänkande ”Kulturmiljöarbete i en ny tid”. RSM har i nedanstående remissyttrande särskilt sökt lyfta frågor av betydelse för museisektorn.

Utredningens huvuduppdrag har varit att lämna sådana förslag till förändringar av lagstiftningen inom kulturmiljöområdet som syftar till att öka möjligheterna att leva i, bruka och utveckla kulturskyddade fastigheter och miljöer. För att klarlägga vilka behov som finns av att förändra lagstiftningen inom kulturmiljöområdet har utredningen genom en enkätundersökning gjort en kartläggning av vilka intressekonflikter som kan finnas mellan skyddet av brukandet och kulturmiljön.

Utredningens syfte har dessutom varit att göra en redaktionell översyn av Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. samt lämna förslag till nationella mål för arbetet med kulturmiljön.

Riksförbundet anser generellt att det är av vikt att samlat se över lagstiftningen som trädde i kraft 1989 och som i huvudsak var en sammanläggning av ett antal äldre lagar. Men revideringen borde enligt RSM vara mer genomgripande och även tydligare ange hur Kulturminneslagen förhåller sig till andra lagar som PBL och Miljöbalken. RSM anser dessutom att det finns ett stort behov av att ta ett helhetsgrepp avseende hela KML-processen och att t ex även fyndfördelningsfrågan behöver behandlas som berör många museer.

Utredningen föreslår att nuvarande nationella mål för kulturmiljön ersätts med:
-        ett hållbart samhälle med en mångfald av levande och tillgängliga kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas,
-        alla människors möjligheter att utifrån sina egna förutsättningar ta del av, förstå och ta ansvar för kulturmiljön, ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap och upplevelse och,
-        en helhetssyn på förvaltningen av landskapet där kulturmiljön tas till vara, ger perspektiv på samhällsutvecklingen och stimulerar kreativitet och skapande.

RSM ser positivt på en förändring av de nationella målen i en riktning som betonar att kulturmiljöerna är en resurs i det hållbara samhället och för dagens och morgondagens människor. Formuleringarna ligger också närmare de kulturpolitiska målen samt kan ses som en följd av en förändrad syn på delaktighet som bland annat är ett resultat av satsningen på Agenda Kulturarv.

Utredningen föreslår mer redaktionella förändringar av ett antal begrepp i Kulturminneslagen. Av enkätsvaren som inkom till utredningen framkom att kulturminneslagens fornlämningsbegrepp ibland uppfattas som otydligt och att tillämpningen av lagen uppfattas som oförutsägbar. För att uppnå en tydlighet i vilka lämningstyper som ska uppfattas som fornlämning föreslår utredningen en avgränsning som anknyter till en tidsgräns, vilket man menar ger förutsättningar för en långsiktighet och en konsekvent hantering. Man föreslår att lagens bestämning av fornlämning ändras till att avse ”fasta lämningar efter människors verksamhet, som kan antas ha tillkommit före år 1750 och som är varaktigt övergivna.” Förslaget till ändringen i lagen innebär att även fornfynd (s.k. lösfynd) ska kunna antas vara från tiden före 1750, istället för den hundraårsgräns som finns idag.

Ett allmänt skydd för varaktigt övergivna lämningar efter gravskick (gravar, gravbyggnader och gravfält) oavsett ålder föreslås, ex kolerakyrkogårdar. Den nuvarande 100-årsgränsen gällande skeppsvrak föreslås ersättas med en fast gräns att förlisningen ska ha skett före år 1900.

Utredningen har också lämnat ett förslag till förtydligande av bestämmelserna om användning av metallsökare. Förtydligandet innebär att tillstånd att medföra och använda metallsökare får lämnas för verksamhet som avser sökning efter annat än fornfynd.

Det är en avvägning att formulera ett lagskydd som av allmänheten anses som logiskt och tydligt samtidigt som lagstiftning i många sammanhang har en uppgift att vara normsättande och alltså gå före det allmänna medvetandet. Riksförbundet kan se fördelar med en uttalad tidsgräns men hittar inte några tydliga motiv för att sätta den gränsen vid just 1750. Denna tidpunkt representerar inte något tydligt brott ur kulturhistorisk synpunkt. En sådan gräns skulle enligt RSMs uppfattning exempelvis kunna vara Laga skiftet med påföljande förändring av landsbygden eller industrialismens inträde vilket skulle flytta fram tidsgränsen till 1800-talets mitt. Det är också oklart vad förslaget får för konsekvenser för ex fornlämningskategorier som ex samiska lämningar som bygger på en lång kontinuitet i brukandet fram i modern tid. Många lämningar som idag åtnjuter ett skydd som har en allmän acceptans kan ha tillkommit efter 1750, ex milstenar. RSM välkomnar förslaget att övergivna gravar etc skyddas oavsett ålder eftersom det torde finnas en stor allmän förståelse för detta.

Lämningar som tillkommit efter 1749 kan representera viktiga kulturhistoriska värden. Utredningen föreslår att ett särskilt skydd införs för lämningar som inte omfattas av det allmänna skyddet, men som representerar höga kulturhistoriska värden och är varaktigt övergivna, s.k. fornlämningsförklaring. I samband med fornlämningsförklaringen ska också fornlämningens gränser fastställas. Här föreslås också en möjlighet att överklaga beslutet dels av den det berör, dels av kommunen.

Riksförbundet anser att förslaget om fornlämningsförklaring riskerar att bli verkningslöst eftersom det kräver resurser som enligt RSMs uppfattning inte finns på landets länsstyrelser. Fornlämningsförklaringen är till sin utformning att jämföra med byggnadsminnesförklaring som är en ärendegrupp där handläggningen inom landets länsstyrelser släpar efter. Risken är också stor att fornlämningsförklaringar undviks då det förutsätter att ersättning från staten utgår om pågående markanvändning försvåras.

 

När det gäller byggnader och kyrkor innebär utredningen inga stora nyheter utan främst redaktionella ändringar föreslås som att ta bort ordet märklig och ersätta med högt kulturhistoriskt värde. Riksförbundet tycker att det vore på sin plats att i lagstiftningen föra in behovet av vård- och utvecklingsplaner för både byggnadsminnen och kyrkor. Där skulle det kunna tydliggöras vad målet med bevarandet är och det skulle kunna innebära ett stöd för ägaren/förvaltaren/brukaren.

RSM vill slutligen lyfta fram att en rejäl satsning på de digitala underlagen med kvalitetssäkring och samkörning med andra digitala planeringsunderlag skulle kunna skapa bättre tydlighet, större rättssäkerhet och likhet över landet samt en bättre resursanvändning. Ökad och lättillgänglig kunskap om kulturminnena/miljöerna är dessutom det bästa redskapet för att möjliggöra ett brukande och en långsiktig utveckling av värdena.