JUBILEUM

Två decennier av svensk museihistoria

I år är det 20 år sedan Sveriges Museer grundades, och det vill gärna fira tillsammans med er! Här lyfter vi betydelsefulla ögonblick och inspirerande minnen från två decennier av museiarbete. Sveriges Museer har gjort skillnad i branschen i två decennier – och ni som medlemmar har bidragit till det!

Sveriges Museers första generalsekreterare

Mats Persson var ordförande för länsmuseernas samarbetsråd 1999-2006 och var med och grundade Sveriges Museer 2004. Fram till han blev generalsekreterare 2010 var han vice ordförande. 

Varför ville ni starta en riksorganisation för museerna?

– Om vi ska synas och höras måste vi samlas. Vi ville stärka museisektorn och få en mer samlad röst för att kunna företräda hela branschen. Svenska museiföreningen fanns redan, men lyckades aldrig ta den positionen. Vi tittade mycket på Svensk Scenkonst arbete och inspirerades av dem. 

Christina Von Arbin var organisationens första ordförande, därefter Lars Amréus. När Sveriges Museer fick statligt stöd 2010 blev Mats Persson den första generalsekreteraren. 

– Fram till det drevs organisationen enbart ideellt. Det var ett stort kliv att professionalisera, ta in en anställd och utveckla kansliet. Under en workshop med medlemmar från hela landet, utkristalliserades att förbundet ska driva opinion och vara museernas röst i samhället. Där diskuterades vilken roll förbundet skulle ha för sektorn, och man landade i att vilja verka på en mer strategisk nivå än operativ. PR-byrån Westander engagerades och tillsammans lades grunden för kommunikationen. Med till exempel museernas besökssiffror som hävstång nådde Sveriges Museer ut i debatten.

Har Sveriges Museer blivit det ni hoppades på?

– Definitivt. Sveriges Museer är rösten, pådrivaren och har medlemmarnas förtroende. Sveriges Museer drar sektorn, ligger steget före och driver utvecklingsfrågor. Och förbundet talar för alla, både jättestora aktörer och små. Det är en konst att hitta den balansen, men Sveriges Museer lyckas med det.

När Mats Persson kom in i museibranschen 2000 tyckte han att det fanns mer spänningar och konflikter mellan de olika museikonstellationerna.

– Man skyddade sina revir på ett annat sätt då. Men RSM har varit samlande och stöttande genom att skapa möten och nätverk. Sveriges Museer får stor impact. Jag förstår att folk tror att organisationen är större än vad den är.

Varför tycker du att man ska vara medlem i Sveriges Museer?

– För att tillsammans är vi starka. Som medlem får man tillgång till nätverken och kunskapen, och en plattform att använda i sitt eget arbete, såsom rapporterna. Förbundet har bevisat att vi behövs. Museerna har en helt annan synlighet i medierna jämfört med för 20 år sedan.

Museer är fyrbåkar i vårt samhälle

Lars Amréus var en av nyckelpersonerna när Sveriges Museer grundades. Han engagerade sig i arbetet med Sveriges Museer redan starten, och var organisationens ordförande 2007-2012. Efter sex år som överintendent och chef för Statens historiska museer arbetade han som riksantikvarie och chef för Riksantikvarieämbetet. 2021 började Amréus som överintendent och chef för Statens maritima och transporthistoriska museer.

Vad var det som lockade dig att engagera dig i Sveriges Museer?

– Jag och flera andra tyckte att det behövdes en kraftfull branschorganisation för museerna. Under den här tiden, på 00-talet, fanns Svenska museiföreningen som anordnade branschdagar med mera, men föreningen saknade förankring hos de stora museiinstitutionerna. Christina von Arbin blev styrelsens första ordförande, och jag tog över ganska snart efter henne. Min uppgift blev att bygga stabilitet och ekonomi, vilket bland annat gjorde det möjligt att anställa Mats Persson som första generalsekreterare. 

Vilka är dina starkaste minnen från din tid i organisationen?

– Hela professionaliseringsresan, när vi grundade kansliet och kunde börja jobba mer strategiskt. Vi kunde höja medlemsavgifterna, fick till ekonomiskt bidrag och utvecklade organisationen ordentligt. Vi etablerade även Vårmötet, som ju fortfarande arrangeras.  

Vilka förändringar har du sett inom museivärlden som du tror påverkats av Sveriges Museers arbete?

– Sveriges Museer har gjort väldigt mycket för branschen och skapat en väldigt fin mötesplats för museerna, dels genom Vårmötet, dels en rad andra samlingar. Förbundet har också lyckats med att företräda museerna samlat, till exempel gentemot politiken, och lyft fram fler aspekter av museernas roll i samhället. Museerna är inte bara en kostnad i det offentligas budgetsystem - vi bidrar till mycket positivt, bland annat ökad besöksnäring och social hållbarhet. Museer är viktiga mötesplatser som är öppna och tillgängliga för alla. Sveriges Museer har också bidragit till att öka trovärdigheten - vi toppar ju listan på vilka som har medborgarnas förtroende. Det betyder mycket i den polariserade tid vi lever i. Museerna är fyrbåkar i vårt samhälle. 

Vilka framgångar tycker du har varit avgörande för att stärka museernas position i Sverige?

– Dels den starka uppbackningen och förståelsen från museerna överlag - förbundet har haft alla olika typer av museers förtroende från start - dels är det personrelaterat. Jag är oerhört stolt över att jag lyckades rekrytera Mats Persson som generalsekreterare, det var en topprekrytering och det kände jag redan från början. Mats hade en bakgrund som projektledare, förstod politiken och brann för museifrågorna. Mycket hänger på att enskilda personer i organisationen lyckas pusha och driva utvecklingen framåt. Och nu gör Gunnar Ardelius ett fantastiskt jobb. Samtidigt har Maria B Olofsson på kansliet en samlad överblick och expertis i kopplingen mellan centralmuseerna och Sveriges Museer.  

Hur har du sett att kulturpolitiken och samhällets inställning till museer förändrats under de senaste 20 åren?

– Främst i frågan om armlängds avstånd och politikens relation till museerna som dykt upp de sista tio åren. Det har påverkat relationen till politiken, som förut var ganska aningslös. När jag själv jobbade på Kulturdepartementet i slutet på 90-talet skrev vi in vilka utställningar museerna skulle ha. Regeringens styrning av de statliga museerna ser helt annorlunda ut nu.

Hur tycker du att Sveriges Museer kan fortsätta att påverka kulturpolitiken framöver?

– Jag skulle önska att förbundet tog in mer av den internationella utblicken. Vi byggde upp ett samarbete med de nordiska grannländerna och höll ett gemensamt vårmöte i Malmö, det skulle vara givande att göra igen. Jag tror att det kan ge intressanta diskussioner att inspireras av de nordiska kollegorna.

Vad lärde du dig personligen av din tid i organisationen?

– Jag lärde mig massor, det var en oerhörd förmån att få en överblick av branschen. Jag som har varit staten trogen hela mitt liv fick en stor förståelse för de regionala och kommunala museerna. Jag fick också en insikt om hur otroligt stor kompetens det finns inom vår bransch. Jag upplever att det finns ett mindervärdeskomplex i branschen - vi borde vara så stolta, starka och trygga. Till exempel hölls ett seminarium på temat: Museer - behövs dem? Det är en fråga som inte behöver diskuteras.

En större vi-känsla

Robert Olsson var engagerad i Sveriges Museers styrelse mellan 2008 och 2015. Från 2012 var han ordförande i riksförbundet.

Vad lockade dig att engagera dig i Sveriges Museer?

– Jag kom in som styrelseledamot för att representera de statliga museerna och hade då arbetat i två år på SMM (nuvarande SMTM) som överintendent. Jag ville veta mer om övergripande museifrågor och lärde mig enormt mycket av arbetet inom RSM. På den tiden skedde allt arbete inom RSM genom styrelsearbetet, det fanns ingen generalsekreterare eller kansli. En viktig utgångspunkt för oss var att stärka museibranschen och bli bättre på att påverka museernas förutsättningar. Vi sneglade lite avundsjukt på biblioteksbranschen som vi tyckte var både synliga och framgångsrika.

Vilka är dina starkaste minnen från din tid i organisationen?

– Det fanns en tydlig vilja från många av medlemmarna att vara med och engagera sig. Många ville verkligen att RSM skulle lyckas med att göra museerna som grupp mer synlig. I styrelsen var det lätt att få medlemmarna att delta i arbetet även om det var framför allt Lars Amreus som drog ett stort lass innan kansli och generalsekreterare fanns på plats. Det finns många personer som har bidragit med mycket, men utifrån mitt perspektiv sticker Lars Amreus ut. Utan Lars engagemang och arbete hade nog RSM fört en betydligt mer tynande tillvaro.

Finns det något specifikt ögonblick eller projekt som du är extra stolt över?

– Jag tror att ett mycket avgörande tillfälle var när regeringens museiutredare föreslog att det skulle inrättas en tjänst vid Riksantikvarieämbetet för att koordinera de svenska museerna. Vi i branschen dömde ut förslaget med hänvisning till att alla museer verkligen inte är statliga och därför inte heller kan koordineras av staten utan behöver samordna sig själva. Kulturdepartementet valde att lyssna på våra argument, skrotade museikoordinatorn och sköt i stället till medel till RSM för ett statligt uppdrag inom bland annat kompetensutveckling. Kombinationen av statligt stöd, medlemsavgifter samt att medlemsmuseer ställde upp och gjorde gratisarbete för RSM gjorde att vi kunde anställa en generalsekreterare och så småningom växa till ett kansli.

Vilka förändringar har du sett inom museivärlden som du tror påverkats av Sveriges Museers arbete?

– Jag är säker på att Sveriges Museers arbete gjort att museerna som grupp blivit betydligt mer synliga i samhället. Jag tror att förbundet har påverkat många museigemensamma frågor, såsom ett allt bättre samarbetsklimat mellan museer, men även ett breddat samarbete med andra aktörer. Personligen tycker jag att Sveriges Museers arbete lett till en större vi-känsla. 

Vad skulle du säga var den största utmaningen för organisationen under din tid?

– En utmaning som jag tydligt minns från min tid är skillnaden mellan de stora och de mindre museerna. Det var alltid ett problem för mindre medlemmar att kunna åka på exempelvis vårmötet eller andra träffar. Som tur var fanns ju digitala verktyg så man kunde delta i olika nätverksgrupper utan att behöva resa. Samma sak med kompetensutbyte. Man kunde ställa en fråga via hemsidan och sedan få hjälp av kollegor vid andra museer. Hur flitigt nyttjat det var vet jag inte, men minns det som en utmaning.

Vilka framgångar tycker du har varit avgörande för att stärka museernas position i Sverige?

– Förmågan att förhålla sig till både kulturpolitik och samhällsutveckling. Jag nämner gärna projekt som vårmötet, gemensam kompetensutveckling (exempelvis för pedagoger), visionsarbetet, återkommande insamlande av statistik (indikatorer) och kommunikation av statistiken  - till exempel årliga besökssiffror - och priser såsom Årets museum, stark kommunikation, samarbeten med andra organisationer som bland annat ger trovärdighet i dialogen med beslutsfattare inom olika områden, inrättande av generalsekreterare och kansli.

Vilka förhoppningar har du för Sveriges Museer de kommande 20 åren?

– Att Svergies Museer får fortsätta att utveckla museifrågorna i samklang med övriga samhället.

Generalsekreterare i kristid

Jeanette Gustafsdotter var generalsekreterare under en särskilt tuff tid för museerna. 

– Jag började precis före pandemin drog igång, och det blev ju mycket omskakande för hela branschen.

Vilket är ditt starkaste minne från den tiden?

– Jag fick ett samtal från dåvarande kulturminister Amanda Lind som ville att jag skulle komma till regeringskansliet och diskutera pandemin. Då visste vi inte hur omfattande det skulle bli, men vi förstod att det skulle bli stort. 

Vad blev din roll under pandemin?

– Jag fungerade som talesperson för hela museibranschen. Tillsammans med Maria och Anna på kansliet drev vi kommunikationsarbetet - internt så att våra medlemmar skulle få relevant information, och externt för att visa på museernas roll och vikt och se till att museerna fick stöd.

Trots alla insatser dröjde det innan kulturlivet fick ekonomiskt stöd och många museer hade det svårt. 

– Vi blev löpande uppringda av media och regeringskansliet, och fick till slut in ekonomiskt stöd. Vi skrev pressmeddelande, rapporter, införde den nationella museihelgen Älskade museer, Kultur i Almedalen tillsammans med Svensk Scenkonst och gjorde mätningar av bland annat museernas trovärdighet - som blev extra viktigt under dessa tider av desinformation. Självklart hade vi alla hellre varit utan pandemin, men museernas roll lyftes under den perioden.

Jeanette Gustafsdotter lämnade Sveriges Museer för att kliva in som kultur- och demokratiminister i Magdalena Anderssons regering. 

Vad hoppas du att Sveriges Museers roll blir i framtiden?

– Att fortsätta stärka museernas roll och oavbrutet jobba för att framhålla museernas vikt och roll i samhället. Sveriges Museer har lyckats väldigt bra med det, och jag hoppas att förbundet fortsätter vara starka gällande opinionsbildandet. Jag hoppas också på att fri entréreformen kommer tillbaka och inte minst att de årliga anslagen ska följa indexuppräkningen, och att man hittar smarta lösningar mellan medlemmar för att kunna samarbeta och hjälpa varandra gällande till exempel magasinering, utställningar och museisektorns utmaningar.