Maria Jansén: Både stabila institutioner och ett rikt, fritt kulturliv behövs i regionerna!

Som chef för ett regionalt museum rör man sig dagligen mellan det extremt lokala och det globala. I år har den regionala kulturen varit mer på tapeten än på länge med anledning av att samverkansmodellen håller på att sjösättas runt om i landet. Syftet med modellen är att lägga över statens ansvar, för fördelning av de statliga medlen till regional kultur, på regionerna. Förväntningarna lokalt är stora på att få en större del av de statliga anslagen.

För att staten ska betala ut pengarna krävs att regionen tar fram en regional kulturplan. I den ska regionen ange vilka mål man har och hur man avser att prioritera de egna och de statliga anslagen. Betyder det då någon förändring i sak för de regionala kulturinstitutionerna? Ja, regionerna får en större möjlighet att omprioritera inom kulturanslagen och ett större inflytande över anslagen totalt. Dialogen som staten tidigare har fört med institutionerna kommer nu att föras med regionerna. Kraven på att regionerna har en genomtänkt idé om hur man vill att de regionala kulturanslagen ska användas, och av vem, kommer att öka.

De flesta regionala museerna har en komplex vardag med många olika uppdragsgivare och samarbetsparters. I regionen ska man gärna agera lite som Kulturhuset, Moderna museet, National museum, Nordiska museet och Historiska museet under ett och samma tak. Och ibland även vara lite Skansen. I de regionala samtalen om hur anslagen ska fördelas och i förhoppningen om att mer pengar ska fördelas ut lokalt förekommer ibland en bild av att de större regionala institutionerna har enormt mycket pengar. Verkligen är dock oftast en annan. På Östergötlands museum har vi ungefär 30 % av vår omsättning från fasta anslag från stat, region och kommun tillsammans, 20 % från tillfälliga bidrag samt slutligen ca 50 % från egen intäkt. Tittar man på ett medeltal över de regionala museerna ligger motsvarande siffror på ca 50%, 25%, 25%.

Östergötland har en av de totalt snävaste kulturbudgetarna i landet. En konsekvens av det är att det regionala kulturpolitiska samtalet allt för ofta fastnar i diskussioner om fördelningen mellan det fria kulturlivet och institutionerna. Detta påstådda motsatsförhållande hämmar och förlamar kulturdebatten. Istället för att sträva efter att tillsammans hitta vägar för att öka kulturens synlighet och lyfta fram dess betydelse i samhället lägger vi tid på ställningskrig om en redan allt för ansträngd budget. Institutionerna och det fria kulturlivet berikar och är beroende av varandra. Därför måste en stark region satsa både på ett kreativt fritt kulturliv och stabila, samhällsorienterade institutioner.

/Maria Jansén, chef för Östergötlands museum