Pontus Forslund: Glöm inte kvittot!
2011-11-09
Museistölder har nog fascinerat mig sedan jag såg Lady Litton (Catherine Schnell) utklädd som The Phantom stjäla den berömda diamanten Rosa Pantern från Nationalmuseet i Lugash i The Return of the Pink Panther (1975). Senare förstod jag i akademiska år att det även fanns museistölder där museet självt var tjuven.
Frågan om äganderätt till kulturföremål kan vara en knivig historia på många sätt. Igår uppmärksammades ett fall som skulle göra Perry Mason grå i ansiktet. För att göra en lång historia kort (länkar för hela nyheten 1 2 ) så fick Bukowskis in en Carl Larsson-tavla för försäljning av en privatperson som auktionsfirman fick reda på var stulen från Norrköpings Konstmuseum någon gång i slutet på 1980-talet. Ärendet gick till Polisen som lade ner utredningen, helt enligt gällande lagstiftning, eftersom köparen 1) handlat i god tro 2) hade kvitto 3) stölden var preskriberad.
Bukowskis erbjöd då museet att få köpa tillbaka tavlan, men Norrköpings kommun beslutade sig för helt riktigt att inte medverka i någon budgivning samt att fortsätta hävda sin äganderätt.
Nu är denna nyhet hyfsat pinfärsk så sista ordet är inte sagt, dock har vi lämnat juridiken bakom oss (nuvarande ägaren har rätt att sälja tavlan för uppskattningsvis 2,5 miljoner kr och Bukowskis har rätt till sin provision på cirka 900 000 kr) och tassar in på etikens område. Norrköpings kommun måste nu hävda sin moraliska rätt till tavlan och vädja till vilken ägare det nu blir i slutändan att ge den till museet åter.
Tyvärr är moralen det enda museisektorn har i sådana här fall där juridiken främjar den som har ett kvitto eller kan åberopa god tro. Det kan en blåögd konstälskare göra och det kan även en fullfjädrad internationell konsttjuv av Giacomo Medici-mått göra.
Ett kvitto och god tro. Det är väl ändå lite för enkelt?
/Pontus Forslund, fil.mag i Internationella Museistudier, är museipedagog på Göteborgs stadsmuseum, skribent, speaker och driver ”Balls & Boots – The Football Museum Blog”.