Håkan Jorikson om sin tid i museivärlden

Håkan Jorikson är en av de personer i Museisverige som varit verksam längst i branschen och suttit rekordlänge som museichef. I sommar går han i pension, efter fyrtio år i museivärlden. Sveriges Museer passar på att ställa några frågor om hans tid på museerna.

Vilket är ditt starkaste minne från dina år i museibranschen?

Under många år jobbade museerna var och en på sitt håll med databaser för registerhållning av sina samlingar, åtskilliga försök gjordes för att enas kring en gemensam plattform. Att nu så många har samlats kring digitaltmuseum.se (primus) är något av det viktigaste inom branschen. Även om det återstår en del med den publika sökfunktionen så blir samlingen offentlig och öppen för kommentarer och synpunkter. Vi ger tillbaka det vi en gång fått.

Hur har Grenna museum förändrats under dina år som chef?

Att så direkt sitta med i projektet med att bygga nytt museum (Grenna Kulturgård) 2001-2002 var en kolossal förändring. Utställningsytorna växte från ett par hundra till över 1 000 kvm och parallellt växte den polarhistoriska föremålssamlingen till att bli sannolikt den mest omfattade i landet. Därigenom, och tack vare nätverkande på olika håll, vill jag tro att vi är mer etablerade och eftertraktade nu sett till kompetens och samlingsbestånd.

Finns det någon särskild utställning eller händelse du är extra stolt över?

Det är många händelser, men låt mig börja med lanseringen av Andréekollektionen då vi lät sy upp replik av bland annat S A Andrées polarrock – sålde slut bums. Utställningen över O Nordenskiölds Antarktisexpedition då vi på museigården uppförde en replik av dennes övervintringsstation på Antarktiska halvön. Byggnaden var en del av utställningen och samtidigt möjlig att hyra som nattlogi. Genom att också låta medarbetare avsätta tid till lokalhistorisk forskning har vi också fått bra snurr på museets skriftserie. Jag är förstås också mycket tillfreds över att nu på slutet ha författat biografin över S A Andrée; en levnadsbeskrivning över den gestalt som bär hela verksamheten men som dessförinnan har saknats.

Vad kommer du att sakna mest när du går i pension?

Samlingarna och kollegorna.

Hur önskar du att museibranschen fortsätter utvecklas i framtiden?

En förhoppning om att museerna står fortsatt starka och oberoende. Utvecklingen på många håll med förvrängd historieskrivning är oroväckande och farlig.

 

Foto: Jonna Rundqvist, Grenna Museum