Sveriges Museer 20 år – En större vi-känsla

I år är det 20 år sedan Sveriges Museer grundades, och det vill gärna fira tillsammans med er! Här lyfter vi betydelsefulla ögonblick och inspirerande minnen från två decennier av museiarbete. Sveriges Museer har gjort skillnad i branschen i två decennier – och ni som medlemmar har bidragit till det!

Robert Olsson var engagerad i Sveriges Museers styrelse mellan 2008 och 2015. Från 2012 var han ordförande i riksförbundet.

Vad var det som lockade dig att engagera dig i Sveriges Museer?

– Jag kom in som styrelseledamot för att representera de statliga museerna och hade då arbetat i två år på SMM (nuvarande SMTM) som överintendent. Jag ville veta mer om övergripande museifrågor och lärde mig enormt mycket av arbetet inom Sveriges Museer. På den tiden skedde allt arbete inom förbundet genom styrelsearbetet, det fanns ingen generalsekreterare eller kansli. En viktig utgångspunkt för oss var att stärka museibranschen och bli bättre på att påverka museernas förutsättningar. Vi sneglade lite avundsjukt på biblioteksbranschen som vi tyckte var både synliga och framgångsrika.

Vilka är dina starkaste minnen från din tid i organisationen?

– Det fanns en tydlig vilja från många av medlemmarna att vara med och engagera sig. Många ville verkligen att Sveriges Museer skulle lyckas med att göra museerna som grupp mer synlig. I styrelsen var det lätt att få medlemmarna att delta i arbetet även om det var framför allt Lars Amreus som drog ett stort lass innan kansli och generalsekreterare fanns på plats. Det finns många personer som har bidragit med mycket, men utifrån mitt perspektiv sticker Lars Amreus ut. Utan Lars engagemang och arbete hade nog Sveriges Museer fört en betydligt mer tynande tillvaro.

Finns det något specifikt ögonblick eller projekt som du är extra stolt över?

– Jag tror att ett mycket avgörande tillfälle var när regeringens museiutredare föreslog att det skulle inrättas en tjänst vid Riksantikvarieämbetet för att koordinera de svenska museerna. Vi i branschen dömde ut förslaget med hänvisning till att alla museer verkligen inte är statliga och därför inte heller kan koordineras av staten utan behöver samordna sig själva. Kulturdepartementet valde att lyssna på våra argument, skrotade museikoordinatorn och sköt i stället till medel till Sveriges Museer för ett statligt uppdrag inom bland annat kompetensutveckling. Kombinationen av statligt stöd, medlemsavgifter samt att medlemsmuseer ställde upp och gjorde gratisarbete för Sveriges Museer  gjorde att vi kunde anställa en generalsekreterare och så småningom växa till ett kansli.

– Som lite kuriosa nämner jag gärna ett specifikt tillfälle. Det bör ha varit på våren 2014 då partiledaren och sedermera statsminister Stefan Löfven under en timme mötte Sveriges Museers styrelse på Vasamuseet för att lyssna och prata museifrågor. Han var så pass intresserad att mötet drog ut från 1 timme till närmare 1,5 timme. Minns att vår huvudfråga handlade om museernas betydelse för besöksnäringen och vi kunde presentera en undersökning gjord av Göteborgs Universitet där den ekonomiska betydelsen av museerna när det gällde utländska besökare var betydande. Löfven konstaterade att han var imponerad av de sakargument vi presenterade och medgav när han lämnade museet att han nog underskattat museibranschens betydelse för samhällsekonomin. Om mötet sedan ledde till något konkret kan man naturligtvis undra. Kul var det i alla fall.

Vilka förändringar har du sett inom museivärlden som du tror påverkats av Sveriges Museers arbete?

– Jag är säker på att förbundets arbete gjort att museerna som grupp blivit betydligt mer synliga i samhället. Jag tror att Sveriges Museer har påverkat många museigemensamma frågor, såsom ett allt bättre samarbetsklimat mellan museer, men även ett breddat samarbete med andra aktörer. Personligen tycker jag att Sveriges Museers arbete lett till en större vi-känsla. 

Vad skulle du säga var den största utmaningen för organisationen under din tid?

– En utmaning som jag tydligt minns från min tid är skillnaden mellan de stora och de mindre museerna. Det var alltid ett problem för mindre medlemmar att kunna åka på exempelvis vårmötet eller andra träffar. Som tur var fanns ju digitala verktyg så man kunde delta i olika nätverksgrupper utan att behöva resa. Samma sak med kompetensutbyte. Man kunde ställa en fråga via hemsidan och sedan få hjälp av kollegor vid andra museer.

Vilka framgångar tycker du har varit avgörande för att stärka museernas position i Sverige?

– Förmågan att förhålla sig till både kulturpolitik och samhällsutveckling. Jag nämner gärna projekt som vårmötet, gemensam kompetensutveckling (exempelvis för pedagoger), visionsarbetet, återkommande insamlande av statistik och kommunikation av statistiken - till exempel årliga besökssiffror - och priser såsom Årets museum, stark kommunikation, samarbeten med andra organisationer som bland annat ger trovärdighet i dialogen med beslutsfattare inom olika områden, inrättande av generalsekreterare och kansli.

Vilka förhoppningar har du för Sveriges Museer de kommande 20 åren?

– Att förbundet får fortsätta att utveckla museifrågorna i samklang med övriga samhället.