Margareta Persson: Lyft in handikapphistorien i den allmänna historien

Jag är projektledare för ett arvsfondsprojekt mellan HandikappHistoriska Föreningen, Nordiska museet och Historiska museet. Projektet heter ”Handikapphistoria i kulturarvet”, HAIKU. I några bloggar ska jag berätta om vad vi planerar inom den närmaste framtiden.

Själva syftet är att synliggöra livet för personer med en funktionsnedsättning, förr och nu. Det är bara genom att känna sin historia som man kan bli stark att förändra sina livsvillkor. Projektet riktar sig därför i hög grad mot handikapprörelsen, en folkrörelse på nästan en halv miljon människor i vårt land. Men vi riktar oss förstås lika mycket till museerna. Vi vill att funktionshinderaspekten ska vara lika naturligt att tänka på som andra mångfaldsperspektiv . Det handlar om hur vi betraktar vad som är normalt och vad som är udda. Men funktionsnedsättningar tillhör livet. Däremot är det inte säkert att en funktionsnedsättning behöver leda till ett funktionshinder – det är något relativt som kultur och politik under varje tidsepok bestämmer.

Det finns  en funktionshinderaspekt i nästan allting. Jag ska ta några exempel:

1842 infördes den allmänna folkskolan. Fast det är ju inte sant, folkskolan var inte allmän, många barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar fick ingen undervisning. Först  i slutet på 60-talet blev det lagstadgat att alla barn skulle gå i skola.

1921 var den allmänna rösträtten genomförd i Sverige . Men inte heller det är sant. Den som satt i fängelse fick inte rösta, den som uppbar fattigvård fick rösträtt först 1945 och alla medborgare fick rösträtt först 1989, när omyndigförklaringen upphörde.

Det här är två enkla exempel på att vi ofta ”förfalskar” vår historiebeskrivning. Men det finns många exempel när villkoren varit/ är  väldigt olika för personer med en funktionsnedsättning  och för befolkningen i övrigt. Det är viktigt att sådan kunskap ”följer med” den vanliga historie- och samtidsskildringen.

/Margareta Persson