Senaste tiden har mångfaldsfrågor på museerna varit i fokus. Inte minst senaste veckan då Myndigheten för kulturanalys släppte sin rapport Kultur av vem? En undersökning av mångfald i den svenska kultursektorn som visar att andelen personer med utländsk bakgrund är lägre på kulturinstitutionerna än i samhället i stort och att den tendensen har förstärkts de senaste tio åren. Vad det beror på försöker man sig inte på att besvara men några tendenser nämns dock t ex institutionernas geografiska placering, trög rörlighet bland jobbtillfällena och tuffa ekonomiska villkor.

Frågan om hur museerna på bästa sätt kan spegla samhället i stort är inte ny och inte heller bortglömd. Kanske har vi aldrig tidigare diskuterat den så mycket som nu. Vilket säkert delvis också hänger samman med det politiska tonläge som råder i kulturarvsdebatten där historia och kulturarv ibland används som alibi för att peka ut vilka som tillhör den svenska kulturen och vilka som inte anses göra det.

Det finns många goda exempel på arbete för breddad mångfald i utställningar, programverksamhet och samarbeten på museer runt om i landet. Här har historia använts som ett verktyg för att visa på vad vi har gemensamt istället för att peka på olikheter. Där man visar att Sverige som vi ser det idag är resultatet av årtusenden av utbyten med resten av världen. Ingenting står still, allt förändras och det är i mötet med andras erfarenheter som innovationer uppstår. Det vi tycker är typiskt svensk idag kommer säkert inte att vara det för våra barn.

Våra museer ska vara till för alla och vi måste visa att historia inte är en given berättelse utan beroende av vem som berättar och ur vilket perspektiv. En brokig samling röster helt enkelt. Och precis som vi arbetar i vår utåtriktade verksamhet måste frågor om mångfald även få plats i prioriteringar som rör insamling och förvaltning av samlingarna.

Även om viktiga steg har tagits i arbetet med museernas innehåll finns mycket kvar att göra. Vi måste också förändra våra organisationer inifrån. Särskilt ifrågasätta våra normer i samband med hur och i vilka nätverk vi rekryterar och vilka kompetensprofiler vi efterfrågar. Här är det dags att börja handla för att åstadkomma förändring på riktigt!

Riksutställningar kommer i sitt seminarium Vilken styrning krävs för ökad mångfald  i Almedalen att fördjupa diskussionen. Då får vi bland annat chansen att höra Deborah Williams från Arts Council England berätta om hur de skärpt kraven på mångfaldsperspektiv i samband med bidragsgivning. För er som inte är där går allt att följa live eller i efterhand här.