Eric Fugeläng: Reflektioner från museidialogen
2017-09-29
Projektet Museidialogen genomfördes av Riksantikvarieämbetet under första halvåret 2017. Syftet var att förbereda sig inför det aviserade museiuppdraget genom att lära mer om olika museers behov och förväntningar samt att bygga upp en bred, varaktig och öppen dialog med museisektorn.
Museidialogen har hitintills gett uttryck för mycket stora behov och förväntningar. Det som kommit fram handlar både om vad och även hur museerna upplever att de behöver stöd. En del av det som kommit upp är bekant och annat är nytt, i alla fall för oss. Vissa behov rör också frågor som Riksantikvarieämbetet själva eller exempelvis tidigare Riksutställningar arbetat med tidigare och då finns också praktiska erfarenheter att dra lärdom från.
Några av de behov som uppmärksammats från flera håll och från många olika typer av museer är behov som rör digitalisering, exempelvis stöd för arbetet med digitisering, digital förmedling och digital infrastruktur. Ett annat tydligt behov är det av trendanalys och omvärldsbevakning inom områden som rör museernas uppdrag och verksamhet. Stöd rörande samlingsförvaltning eller råd rörande teknik- och materialval för utställningsproduktion är andra återkommande områden. Ett tydligt behov som skär över många frågor är också det som handlar om samverkan och samordning, exempelvis mellan olika museer eller mellan museer och prioriterade målgrupper som skolan, besöksnäringen och akademin. Många har också lyft upp frågan om stöd för arbetet med arkiv, bibliotek och e-resurser samt samverkan kring och finansiering av forskning, kunskapsuppbyggnad och kompetensutveckling. Eftersom vi nyligen fått en ny Museilag är också innebörden av den ett föremål för mångas funderingar och förväntningar. En annan avgörande fråga för många museer är självklart också den ekonomiska utvecklingen och möjligheten att kunna förstärka sina resurser.
Riksantikvarieämbetet är en statlig myndighet vars verksamhet styrs av Förordningen som ger instruktioner om vår uppgift. Det innebär att det i dialogen med museerna kan komma förväntningar på sådant som vi inte kan eller bör möta. I dagsläget innebär det exempelvis att vi inte kommer att ha en normerande eller styrande funktion med utgångspunkt i museilagen. Vi kommer heller inte, gentemot politiken och andra huvudmän, ta en aktiv lobbyroll. Vaksamma behöver vi också vara så att vi inte utvecklar stöd som begränsar eller hindrar näringslivets utveckling. Vi kommer dock kartlägga, analysera och utvärdera olika aspekter av museernas verksamhet, även med lagen som utgångspunkt. Detta kommer förhoppningsvis kunna ge museerna stöd och underlag för att, med hjälp av exempelvis Sveriges museer, driva sektorns frågor gentemot olika intressenter.
Flera delar av det stöd som olika museer behöver kan heller inte mötas av Riksantikvarieämbetet ensamt. För att nå framgång behöver vi arbeta tillsammans, både med det teoretiska och det praktiska. För att kunna effektivisera våra resurser behöver våra olika roller i flera fall också förtydligas. För många frågor kommer Riksantikvarieämbetet även vara en mäklare av den expertis som redan finns någon annan stans – sannolikt hos något av landets museer.
En längre sammanfattning av det som kommit fram under museidialogen så här långt finns att läsa i en artikel publicerad på vår webbplats. Där finns, för de som inte haft möjlighet att närvara på några av våra öppna möten, också kortare anteckningar från dessa.
Eric fotograferad av Wilda Nilsson
Tidigare blogginlägg:
Ett vidgat uppdrag
En ny kulturarvspolitik