Möt Cajsa Lagerkvist – ny ordförande för Sveriges Museer

Med lång erfarenhet från musei- och kulturarvssektorn och ett starkt engagemang i frågor om kunskap och demokrati har Cajsa Lagerkvist tagit över som ny ordförande för Sveriges Museer. Hon är kulturhistoriker och museolog i grunden och tillträdde 2025 som avdelningschef för Göteborgs museer och konsthall.

Vid årsmötet i Uppsala den 22 april valdes hon till Sveriges Museers ordförande och kommer nu att leda arbetet med att stärka, samla och synliggöra museibranschen nationellt.

Vad var det som fick dig att tacka ja till uppdraget som ordförande för Sveriges Museer?
– Det är ett av museibranschens finaste uppdrag och jag blev oerhört glad över att få frågan. Vår bransch bygger på samverkan, kollegialt utbyte och gemensamma krafter, något som verkligen syns i Vårmötet och i alla nätverk vi har. Museerna är viktigare än någonsin i samhället idag. Jag lockades av möjligheten att bidra, driva våra frågor och synliggöra de värden vi står för och att verka för att fortsätta vara starka kulturverksamheter i demokratins tjänst.

Vad engagerar dig mest när det gäller museernas roll idag?
– Vi lever i en tid där desinformation breder ut sig och där tilliten till kunskap och fakta utmanas. Museerna har en viktig roll som vetenskapligt grundade institutioner. De bidrar till att människor kan bilda sig uppfattningar och delta i det demokratiska samtalet.

Samtidigt är museer viktiga mötesplatser. Forskning visar att människor ofta går på museum både för att umgås och för att ta del av innehållet, och att museibesöken snarare ger värdefulla insikter än ren kunskap. För mig är det centralt att fler får tillgång till den kraft som finns i museerna. Mycket har gjorts de senaste 15 åren för att öka tillgängligheten, men vi har mer att göra. Vi måste fortsätta vara lyhörda och utveckla nya arbetssätt.

Finns det ett museum eller en utställning som har påverkat dig särskilt mycket?
– Jag minns särskilt ett besök på Kelvingrove Art Gallery and Museum i Glasgow. De hade gjort en omdaning där samlingarna presenterades tematiskt istället för efter kategori. I en sal om rustningar kunde man se allt från djur med skyddande skal till målningar av riddare med rustningar och de faktiska vapnen och sköldarna. Det var både oväntat och pedagogiskt genomtänkt. Jag kände direkt att de hade gjort något helt nytt och lyckats väl med det.

Trots att jag är jävig här vill jag också nämna utställningen Apokalyps – från yttersta domen till klimathot på Göteborgs konstmuseum som vann Årets utställning 2025. Den tog sig an en samtidsfråga som berör många och lyckades både ge tröst, hopp och historisk förankring.

När känner du att ett museum verkligen lyckas nå fram till sin publik?
– När det finns en tydlig omsorg om berättelsen och en noggrannhet i hur den förmedlas. Det handlar om att kombinera en stark kunskapsgrund med ett genomarbetat publikperspektiv. De bästa resultaten ser jag ofta i projekt där man arbetat med referensgrupper och kontinuerligt stämt av mot sin målgrupp. Att spegla sig i omvärlden är avgörande.

Vad tror du att många missförstår om museer eller deras arbete?
– Det publika är det mest synliga, och för den som inte är insatt kan det verka som att vårt arbete främst handlar om att visa utställningar eller guida besökare. Men museernas uppdrag är ju mycket bredare än så. Vi arbetar bland annat med kunskapsproduktion, forskning, kulturmiljöfrågor och samverkan i samhällsplanering. Många museer har också viktiga stödjande och främjande uppdrag i sina regioner.

Vilka kulturupplevelser söker du själv när du vill bli inspirerad eller berörd?
– Jag går gärna på teater. En av de starkaste upplevelserna jag haft på senare tid var Hamlet på Elverket i regi av Mattias Andersson, med Gizem Erdogan som Ofelia. Teater är så direkt. Föreställningen tar slut efter några timmar, men kan ändå förändra hur man ser på sig själv och världen.

Du har erfarenhet från statliga, regionala och kommunala museer. Vilka är de största likheterna och skillnaderna enligt dig?
– Vi pratar ibland som om vi är mer olika än vi faktiskt är. I grunden delar vi många gemensamma nämnare: våra bildningsuppdrag, samlingsansvaret, samhällsrollen och de ekonomiska utmaningarna. Vi har också ett starkt förtroende hos allmänheten.

Samtidigt finns viktiga skillnader. Kommunala museer står ofta närmare politiken och arbetar i större organisationer, vilket kan ge andra möjligheter till samverkan, till exempel med skola och socialtjänst. Regionala museer har ett uppdrag som sträcker sig över hela län och fungerar som kulturarvsresurser. Statliga museer är mest självständiga i förhållande till den politiska nivån, men därför också rätt sårbara. Att förstå både likheter och skillnader är viktigt när vi tillsammans driver branschens frågor.

Vem är du utanför uppdraget – vad gör du när du inte arbetar?
– Jag är tonårsmamma till två killar på 19 och 16 år och bor i Mölndal. På fritiden är jag gärna ute i naturen. Jag är med i en vandringsklubb och tränar också utomhus, ofta kring Gunnebo slott.

Avslutningsvis – vad ser du som särskilt viktigt framåt i rollen som ordförande?
– Vi lever i en tid av snabba förändringar, och det är avgörande att vi är lyhörda. Styrelsens uppgift blir att fånga upp vad som händer i samhället, göra relevanta nulägesanalyser och identifiera vilka frågor vi särskilt behöver bevaka. Det är så vi kan fortsätta vara en stark och relevant röst för museibranschen.