Sveriges museer i Almedalen

Det var fullt hus och livliga debatter på de tre seminarier som Riksförbundet Sveriges museer tillsammans med flera andra samarbetspartners arrangerade den 2 juli under Almedalsveckan i Visby. Hela programmet hittar du här>>>

Som vanligt ägde seminarierna rum i Bildstenshallen på Gotlands museum och som vanligt kretsade samtalen kring kulturpolitik i allmänhet och museifrågor i synnerhet.

Först ut var frågan om vad kultur och kulturinstitutioner betyder för samhällets och näringarnas utveckling. Det var en samstämmig uppfattning i panelen att de kulturella och kreativa näringarna kommer att öka i betydelse. Som moderatorn Pia Areblad sa: "De flesta av våra barn kommer att ha yrken som vi idag inte vet finns!"

Sophie Nyman, från Statens Historiska Museum, pekade på hur internationaliseringen blir allt viktigare. Museets vikingautställningar, som nu går på export, har både bidragit till marknadsföring och renommé, men också till ett internt kompetenslyft på museet, med bland annat ökad kunskap om omvärlden och internationell affärsutveckling som följd.

Som exempel på den nya spelindustrins interagerande med traditionella kulturformer höll Dragan Buvac fram malmösymfonikernas projekt med dataspelsmusik och Sten Selander berättade om Arabic Game Jam i Malmö, som en sorts industriell process med programmering, speldesign och storytelling i samverkan.

Stina Westerberg, Musikverket och Sveriges Museer, framhöll museernas roll för att med kunskap och perspektiv jobba med samtidens och framtidens frågor: "Museerna är fantastiska mötesplatser som stimulerar en dynamisk samhällsutveckling."

PO Remmare från Tillväxtverket menade att de kulturella och kreativa näringarna fortfarande är ett abstrakt begrepp för många, inte minst de styrande politikerna. Sophie Nyman från Historiska museet halade på: "Vi institutioner måste bli bättre på att visa resultat och påvisa de goda effekterna av vår verksamhet."

Dagens andra seminarium handlade om finansieringen av framtidens museer. Hur rädda ska vi vara för kraven på egenfinansiering och sponsring? När moderatorn och förre näringsministen Björn Rosengren skämtsamt erbjöd sig att skänka 500 miljoner mot att få sitt eget namn med i Millesgårdens logga, sa chefen för Millesgården, Onita Wass, omedelbart ja.

"Vi kan sälja en del konstverk och vi har andra egna intäkter, men måste hitta nya pengar för att hålla Millesgården i gott skick, så gränserna för sponsring är fortfarande vidöppna" sa Onita.

"Vi talar inte om sponsring, utan om näringslivssamarbeten" sa Berndt Arell, överintendet på Nationalmuseum. "Vi gör gärna gemensam sak med företag som delar våra värderingar och vill genomföra samma saker som vi, men det konstnärliga urvalet och expertisen står vi ensamma för."

Fotografiska museet nämndes som ett lyckat exempel på ett privat museum med god lönsamhet. "Men de har inget brett uppdrag som omfattar stora samlingar, krav på vetenskaplighet och forskning, tillgängliggörande till speciella målgrupper och sådant som andra museer har. Sådana saker kostar" påpekade Arell.

Seminariet kommenterades också i Svd av Erica Treijs.

Dagens sista seminarium kretsade kring vad politiken vill med framtidens museer. Varannan svensk besöker idag ett museum - vad är den politiska visionen om tio år?

Lars-Axel Nordell (kd) utnämnde digitalisering och tillgängliggörande till nyceklfråga, men ansåg i princip att museerna ska arbeta som nu, "men följa med sin tid".

Isak From (s) ville återinföra fri entré på statliga museer, arbeta med tillgänglighet och att museerna skall bli mer gestaltande i sin förmedling. "Färre montrar, färre dödskallar - men fler levande, berättande och gestaltande människor på museerna!"

Per Lodenius (c) talade också om att framtidens museer måste bli mer tillgängliga: geografiskt, socialt, ekonomiskt och tillgängliga för funktionshindrade. Nyckeln till frangång är också en högre samverkan inom museisektorn.

Tina Ehn (mp) lyfte fram museernas arbete med barn och unga, samt ett ökat internationellt samarbete, som prioriterat de kommande tio åren.

Cecilia Magnusson (m) ville se museerna som en starkare och självständig aktör i samhällsutvecklingen framöver. "Museerna ska vara bildningens fyrbåk!"

Lars Ohly (v) hävdade att museerna är en misshushållad resurs och borde bli en betydlig starkare aktör än idag i bildningssamhället.

Aron Emilsson (sd) efterlyste mer samverkan mellan museerna och akademin. Museerna borde också ha en roll i "den kulturella stadsplaneringen".

Ulf Nilsson (fp) ansåg att museerna ska jobba än mer på att vara intaktiva, mindre högtidliga i tilltalet och inkluderande. "Museerna bör bredda innehållet och nå ut till fler målgrupper".

Att döma av handuppräckningen går museerna en ljus tid till mötes, oavsett valresultatet. Samtliga partiföreträdare räckte nämligen glatt upp handen på moderatorn John Crispinssons fråga om man vill kämps för ökade anslag till museisektorn. Samma resultat blev det på frågan om man ville höja lönebidraget, en viktig reform för många museer.

Ohly utlovade en utredning om fri entré även på lokala och regionala museer "när jag blir kulturminister", medan Lodenius tänkte låta museerna sjävla få bestämma fri entré eller inte "när jag blir kulturminister".

Många i debatten kopplade ihop utbildning med museer. Både Ohly (v) och From (s) ansåg att man efter en eventuell valseger bör slå ihop utbildnings- och kulturdepartementet, för att få ökad samordning och att inte det "tunga" utbildningsdepartementet ska kväva det "lätta" kulturdepartementet.

Sammantaget kan man se de här tre debatterna och seminarierna som ett uttryck för samma riktning vad gäller framtiden för museerna: museivärlden kan och bör yttligare stärka sin roll som samhällsutvecklare, genom öppna och nära samarbeten med både utbildningsväsendets olika nivåer och näringslivet. Det finns i det politiska samtalet en bred uppslutning kring museivärlden, och också uttalade förhoppningar om att museerna verkligen ska spela en stor roll i framtiden.

Några nya, väsentligt höjda anslag är inte i sikte. Ännu. Kanske måste museisektorn därför mycket tydligare än idag hävda sin egen betydelse som just navet i samhällsutvecklingen - ett nav som museerna bland annat måste bygga tillsammans med näringsliv och andra politikområden.

"Varför är det så otroligt lätt för näringslivet i det jär landet att sponsra idrott, men inte kultur?" var en av de avslutande publikfrågorna under dagen på Gotlands museum. Svaret på den frågan kanske finns lika mycket inom museivärlden som inom näringslivet.

/Kjell Åke Hansson
styrelseledamot Riksförbundet Sveriges Museer
VD Astrid Lindgrens Näs AB