Anna Ulfstrand: Hem, hemkänsla och hemlängtan på biblioteket i Skärholmen

Gårdagens kväll tillbringade jag på Skärholmens bibliotek. Tillsammans med Siv som bott i Skärholmen sedan slutet av 1960-talet och varit ordförande i Hembygdsföreningen, Liam som jobbar med ungdomsföreningen Ung 127, författaren Titti Persson, poeten och spoken word celebriteten Daniel Boyacioglu och en aktiv publik diskuterade jag hemkänsla och hemlängtan. Hur skapas hemkänsla när många är nyinflyttade? Kan man känna sig hemma i ett land där man känner sig diskriminerad? Finns det ett bättre ställe än Bredäng att växa upp på? Samtalet leddes av Petter Beckman som är chefredaktör för Södra Sidan som är en lokal tidning som jobbar med att skildra ”förorten” på ett nyanserat sätt. Det var en sådant där tillfälle då jag överfalls av känslan av att jag har världens roligaste jobb. Men också att vi på Stockholms stadsmuseum är inne på rätt spår.

Programmet var ett i mängden av vår förmedling av den stora insamling som vi har gjort av stockholmarnas förhållande till sin hem inom projektet Hemmet. Tillsammans med Stockholms stadsbibliotek har vi samlat in drygt 500 digitala och analogt författade berättelser. Vi har fördjupat arbetet med att söka upp några av de som kontaktat oss vilket resulterade i filmen Fantomen, grytlappar och vikta trosor – en film om tre hem i Stockholm. Den och annat material kan man ta del av på Hemsidan, www.hemmet.stockholm.se. Sist med inte minst så har vi genom tidningen Metro fått möjlighet att sprida vårt arbete till alla de Stockholmare som varje dag pendlar med tunnelbana. Förutom det glassiga magasinet Hemmet, så kan man varje dag i Metro läsa ett utdrag ur en berättelse och dessutom ladda ner hela berättelsen och lyssna på den.

Projektet kombinerar med andra ord en gedigen insamling med en vilja att förmedla resultatet på nya sätt till nya målgrupper. Berättelsernas innehåll har gett oss ny kunskap om hur det är att leva i vår stad på 2000-talet. Hur man tänker om hem och boende. Hur man ser på grannar, inredning och var man helst vill bo. Hur det är att inte ha något hem. Att vara inneboende och rädd för att störa. Men också hur barn tänker kring att ha två hem. Ett hos vardera föräldern. Igår under samtalet i Skärholmen tänkte jag flera gånger när jag lyssnade på mina panelkompisar och på publikens inlägg att vi som arbetar på lokala museer verkligen kan spela en viktig roll när det gäller att förmedla levda erfarenheter av vår tids samhällsförändringar. Att vi sedan som kulturhistoriska institutioner dessutom kan sätta in dessa erfarenheter i ett större kulturhistoriskt sammanhang gör inte saken sämre.

Jag vill också nämna något om det geniala med att samarbeta med kollegorna på stadens bibliotek. Vår digitala frågelista var publicerad på nätet och bibliotekarierna runt om på biblioteken bjöd sina besökare att lämna sin berättelse. Jag tror att just det är viktigt. Att vi vid sidan av allt mer kontakt med människor via digitala medier också förstår det personliga mötets betydelse. Vi var också överens om att lika viktigt som det är att bjuda in människor att berätta. Lika viktigt är det att lyssna. Vi har därför döpt vårt samarbete – som vi hoppas skall pågå länge - till Lyhört. Med tanken att många skall vilja lägga örat mot samtiden och lyssna!

Sist, men inte minst, vill jag citera Daniel Boyacioglu som berättade hur stolt han var över Botkyrka medeltida kyrka och myten om St Botvid när han växte upp i Norsborg. När familjen funderade på att flytta till Södertälje där en stor del av släkten fanns sa den då 10-åriga Daniel: Det går inte. Jag vet ingenting om Södertäljes historia!

Vill du läsa berättelserna i sin helhet så finns de på http://www.stockholmskallan.se/.

/Anna Ulfstrand
Chef för Dokumentationsenheten vid Stockholms stadsmuseum