Clas-Uno Frykholm: Statens mål anger vad som ska uppnås men inte hur

Den första fasen av museiutredningens arbete präglas av möten med många museer. Vi har så här långt träffat alla statliga centralmuseer, flera regionala och kommunala museer samt företrädare för en rad andra museer. Den fråga bland utredningens olika deluppdrag som utan tvekan har engagerat mest är den om nya nationella mål för museipolitiken.

I utredningens direktiv står det att utredaren ska föreslå sådana mål. Målen ska ta sin utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen. De ska också vara anpassade till de snabba förändringar vi ser i samhället i dag och som säkert får fullt genomslag i en nära framtid. När målen har formulerats ska de vara styrande för de statliga insatserna på museiområdet och kunna inspirera och vara vägledande för politiken i kommuner och landsting.

Det är naturligt att idéer om nya nationella mål för en central del av kulturpolitiken väcker frågor. Många av de museer vi träffat har uppfattat politiska mål som en fördel för den egna verksamheten eftersom de tydliggör uppdragsgivarens vilja, medan andra är kritiska och ifrågasätter möjligheten att formulera mål som uttrycker och stödjer museernas kreativa verksamhet. De allra flesta vill undvika en ökad administration och att en extern aktör får i uppgift att mäta måluppfyllelsen.

Då är det intressant att den nya regeringen i sin första budgetproposition så tydligt har pekat ut att styrningen av statens myndigheter ska vägledas av professionens kompetens, erfarenhet och yrkesetik. Det ligger väl i linje med den inriktning jag tänker mig för nya museipolitiska mål.

Jag tycker att det är alldeles utmärkt att staten tydliggör i vilken riktning man vill att museerna ska utvecklas. Genom att formulera nationella mål markerar man vikten av museernas verksamhet och det kan förhoppningsvis ha betydelse i framtida diskussioner om hur mycket resurser som ska avsättas för kultur i allmänhet och för museer i synnerhet. Principen bör vara att staten uttrycker vad som ska uppnås, men inte hur det ska ske. Det är politikens uppgift att ange riktning och slutmål, men det är museerna själva som utifrån sin sakkunskap är mest kvalificerade att välja färdväg.

Att formulera målens innehåll är dock inte gjort i en handvändning. Det finns många intressen att ta hänsyn till. Viktigt är förstås att arbetet synkroniseras med det visionsarbete som pågår inom Riksförbundet Sveriges museer. Målen måste också baseras på en historisk och framtidsinriktad analys av museernas roll i samhället. Jag återkommer inom kort till detta i mitt tredje och sista blogginlägg.

 

/Clas-Uno Frykholm, särskild utredare

 

Clas-Uno Frykholm leder Museiutredningen 2014/15. Utredningens uppdrag är att göra en översyn av den statliga museipolitiken och föreslå nationella museipolitiska mål. Utredningen ska också se över de statliga museernas uppdrag och organisation.