Det händer mycket i museivärlden. Samtidigt är en hel del sig likt. Så kan jag sammanfatta mina intryck efter museiutredningens dialogmöten med samtliga centralmuseer.

Jag har mötts av stor entusiasm och sett prov på ett gediget arbete kring museernas kärnuppdrag. Stora insatser görs för att bevara samlingarna och arrangera spännande och aktuella utställningar. Det som imponerat mest är det pedagogiska arbetet och alla de projekt som genomförts med inriktning mot jämställdhet och mångfald. Många centralmuseer – men inte alla – arbetar också aktivt med aktuella teman och frågor i samtiden.

Men visst finns det också problem. Arbetet med digitalisering går på vissa håll lite trögt. Det verkar inte heller vara tekniskt samordnat och i vissa fall alltför ensidigt inriktat på kvantitet. Behovet av gallring är en annan fråga som dyker upp, liksom att samlingarna inte alltid kan tas om hand och bevaras så som vore önskvärt. Kostnaderna för lokaler är ytterligare ett problem som framhålls, inte minst när det gäller föremålsmagasinen.

En sak som förvånat är att flera av centralmuseerna uttrycker önskemål om mindre detaljstyrning, samtidigt som de också vill ha en tydlig uppdragsgivare. Fast det behöver ju inte vara något motsatsförhållande i det. Uppfattningen sammanfaller ganska väl med det nya system för styrning av offentlig förvaltning som regeringen vill införa enligt den senaste budgetpropositionen.

Ett bestående intryck är att central­museerna är så olika i många avseenden. Det kan handla om olikheter i organisationsform, i uppdragets inriktning, karaktären på samlingarna, lokaliseringen av verksamheten, de finansiella förutsättningarna och närheten till andra politikområden. Det är något som vi i museiutredningen måste förhålla oss till. Kanske sätter det vissa gränser för möjligheterna till ytterligare samordning?

Min slutsats så här långt är att mycket fungerar bra när det gäller centralmuseernas arbete, samtidigt som det finns stora utvecklingspotentialer. Staten behöver bli en tydligare uppdragsgivare. Nya nationella mål för museipolitiken behöver formuleras – mål som är övergripande och långsiktiga. Uppdragen till museerna behöver också ses över, i syfte att öka tydligheten kring vad som förväntas av museerna i framtiden. Tydlighet ska dock inte förväxlas med detaljstyrning. Jag återkommer till detta i mitt nästa blogginlägg.

 

//Clas-Uno Frykholm, särskild utredare

 

Clas-Uno Frykholm leder Museiutredningen 2014/15. Utredningens uppdrag är att göra en översyn av den statliga museipolitiken och föreslå nationella museipolitiska mål. Utredningen ska också se över de statliga museernas uppdrag och organisation.