Efter Salzburg och Berlin, nu i Paris för att tala på det internationella forskningsseminariet Hybrid Museums – The Museum as Dialogue Institution, arrangerat av ett franskt-norskt samhällsvetenskapligt forskningscentrum. Papers från Italien, Storbritannien, Frankrike, Norge osv avlöser varandra med gemensamt fokus på hur dagens museer söker vidga sin roll som kulturinstitutioner genom att inkorporera olika verksamheter som konstscen, kulturhus och debattarena. Samtidigt går en rörelse mot marknaden som etablerar begrepp som kunder, block busters, kulturturism och upplevelseindustri. Ytterligare en pådrivande faktor är museernas roll inom city branding och politiskt initierade identitetsprojekt – något som är synnerligen påtagligt i en stad som Paris där kulturen är central både för självbild och som motor i den för staden så viktiga turistnäringen.

StafettbloggDe franska kulturinstitutionerna har blivit ett potent sätt för varje ny president att bygga sina egna pyramider - att manifestera sig med spektakulär arkitektur och lämna avtryck för eftervärlden. Georges Pompidou´s Centre Pompidou, Francois Mitterand´s ”grande projets” som La Vilette och pyramiden vid Louvren och Jaque Chiraque´s Musée de Quai Branly för att nu nämna några pyramidala exempel. Quai Branly har också varit omdebatterat för att bibehålla en estetisk snarare än en kontextuell blick på de etnografiska samlingarna, inrymda i demonarkitekten Jean Nouvel´s mörka salar och dramatiska arkitektur som ligger inbäddad i den jungelliknande trädgården – samlingar som bl a hämtats från före detta kolonimuseet som i sin tur omvandlats i tidens anda till ett immigrationshistoriskt kulturcentrum.

Så vad tänker sig då Nicolas Sarkozy för ”pyramid”? Jo ett Maison de l´histoire de France – en gigantisk manifestation över Frankrikes historia sett genom teman som territorier, språk och religion/sekularisering. Inte minst det sistnämnda temat lär bli en utmaning att kurera på balansvågen mellan initiativtagarens ambitioner och folkets röst. För precis som jag inledde mitt vecko-bloggande i Salzburg med att konstatera så måste framtidens museer agera med utgångspunkt från att en ny kultur av lärande och delaktighet snabbt håller på att växa fram. Om inte museerna är lyhörda och reaktiva så blir de snart museer över sig själva utan att kunna attrahera en omvärld som kräver både inflytande och avtryck. Det blir intressant att se hur produktionsteamet till det franska ”historiehuset” kommer att förhålla sig till de berättelser kring kulturell identitet som väntar utanför museet och som kan innehålla allt från burkaförbud till förvisning av romer.

Mats Widbom, chef för Världskulturmuseet i Göteborg