Mikael Parr: Val av utställningsform

Att producera basutställningar skulle ha varit en fullständigt obsolet tanke för mej, om någon hade frågat mej för tjugo år sedan. Då, våren 1991, jobbade vi för fullt med produktion av de stora tillfälliga utställningar som Arbetets museum skulle inleda sin verksamhet med i december samma år. Och nu, 20 år senare, jobbar jag på ett prisat museum, med flera nyproducerade basutställningar. Så kan det gå!

När jag för sex år sedan blev tillfrågad av Statens försvarshistoriska museer om att ta över chefskapet för Flygvapenmuseum hade myndigheten och museet nyligen fått regeringens  uppdrag att bevara och på sikt ställa ut vraket av den DC-3:a som sköts ned av sovjetiskt jaktflyg över Östersjön 1952 och som bärgats år 2004.

Jag insåg snart att det räcker inte med att ställa ut ett vrak. Vi måste sätta in det i sitt sammanhang. Berätta om Sverige under det kalla kriget. Detsamma gällde de gamla utställningarna.

Historien om det militära flyget måste sättas in i ett större sammanhang. Samhällsutvecklingen under 1900-talet. Visionen, eller målsättningen, blev att göra om Flygvapenmuseum från ett traditionellt flygmuseum till ett kulturhistoriskt museum av intresse för en bredare allmänhet.

Det finns flera förklaringar till varför vi satsat på basutställningen som form. En viktig anledning är givetvis att vi har ett stort antal mycket skrymmande föremål; flygplan, helikoptrar, robotar etc, som utgör viktiga inslag i utställningarna. Det finns med andra ord vissa praktiska problem med en ständig förnyelse. Och även om vi genomfört en total omdaning av museet, så har vi också varit måna om att kunna erbjuda våra trogna besökare ett rikt utbud. Även om många av dessa inte är nöjda, p g a att antalet utställda flygplan är detsamma som tidigare, trots att utställningsytan fördubblats till ca 11.000 m².

Men vi har också byggt ett nytt galleri för tillfälliga utställningar, i vilket tanken är att kunna presentera olika teman som lockar såväl specialintresserade som dom som aldrig skulle kunna tänka sig att sätta sin fot på ett militärhistoriskt museum.

Hälsningar

Mikael Parr

Foto: Patricia Kastberg